Mors Dag 2025.

Ibland hör jag min egen mammas röst komma ut ur min mun :)

Mamma dog för fyra år sedan, i april 2021. Jag blev lite tagen hur mycket hennes död tog mitt hjärta. Hon var nämligen väldigt sjuk, hade hunnit bli 85 år, hon var frälst, gift med vår pappa i 64 år. Allt var egentligen ”frid och fröjd” när det gäller en ”fin död”. Ändå var det oerhört jobbigt att mista mamma. Hur är det då om det är omständigheter som inte är ”frid och fröjd” i familjen och släkten?

Jag har några videos sparade i min telefon där jag fortfarande kan höra hennes röst, alltså inte ur min mun utan ur hennes egen mun. Lilla mamma. Hon som, fram till den dag hon dog, alltid ville vara med där det hände, talade gott om andra, älskade sin växande familj. Som hon gladdes över varenda liten unge som föddes in in släkten, det var ”rikedom på riktigt”, det sa hon ofta. Vår fina mamma Ingrid hade en fantastisk barnatro på Gud som bar henne och familjen Livet igenom.

Min mormor hette Maria, hon kallades alltid för Maja, en liten fnittrig sak som alltid hade knut på huvudet dessutom. Hennes mamma hette Hilda. Jag vet inte alla omständigheter, men jag vet att Hilda jobbade som piga i ett hushåll och blev, på ett tragiskt sätt, gravid med mannen i familjen. Det var inte så populärt naturligtvis. Hilda fick gå från sitt jobb som piga och den lilla trygghet hon hade när graviditeten uppdagades. Lilla Maja föddes på ett fattighus, Hilda fick vila hela tre timmar (!) innan hon uppmanades att lämna det ”charmiga” stället. Mormor Maja är född i början av februari 1904, det var säkerligen kallt och eländigt. Men Hilda var tvungen att lämna fattighuset efter förlossningen, så var det på den tiden.

Nej, allt var inte bättre förr direkt.

Nyförlöst, kall, säkert orolig och ledsen gick hon omkring på gatorna i Karlskrona, där mötte hon en gammal arbetsgivare som frågade vad ”en ung flicka som hon gjorde ute sent en kväll”. På den tiden fick inte unga kvinnor gå ute själva sent. Hilda berättade vad som hänt och visade säkert stolt, men ändå med blandade känslor, upp sin lilla dotter. ”Kom hem till oss igen, du får din tjänst tillbaka som du haft förr… och ta din lilla dotter med dig” blev svaret från denna vänliga människa.

Mormor blev senare bortlämnad till släktingar som bodde på “landet” en bit utanför Staun.

Så småningom gifte sig Hilda med en änkeman som hette Aron. Han hade två barn med sig in i äktenskapet och han tog dessutom väl hand om Hildas lilla Maja, men några egna barn fick inte detta par. Ja, alla har en story som är väl värd att berättas.

Livet är inte hur vi har det, utan hur vi tar det som bekant. Gammelmormor Hilda och min mormor Maja tog Livet väldigt bra, det var starka kvinnor på den tiden, långt innan kvinnor ens hade rösträtt. Ibland behöver vi titta i backspegeln för att se hur långt vi kommit.

Idag är jag själv mamma och har så varit i lite drygt 36 år. ”Får jag verkligen ta hem honom? Kommer han överleva med mig som mamma?” frågade jag personalen på Ryhovs sjukhus i Jönköping där både vår son och dotter är födda. ”Ja”, svarade de vänliga människorna på BB. ”Du kommer fixa det här galant”. Och tänk att båda våra barn har överlevt med mig som mamma :)

Att bli förälder är mycket lycka, men också en omställning. Allt handlar helt plötsligt inte om mig, det finns en liten minimänniska som bokstavligen talat inte överlever utan mig. Idag överlever båda våra barn alldeles utmärkt utan både mig och PJ, vi finns där i ”bakgrunden”, i bön för dem varje dag och mycket annat. Men det var många år sedan de lämnade vårt hem, allt har sin tid.

PJ och jag är ”tillbaka på ruta ett” där vi en gång började. Bara vi två, fast med erfarenheten av att bygga familj, liv, jobb, hus, hem, församling och lite till… Livet är säsonger, njut där du är medan du är på väg dit du ska. Det är svårt ibland, jag vet. ”The days are long but the years are short” stämmer så bra. När du tittar tillbaka har Livet gått fort och inte så ofta är den mest intensiva tiden också den lyckligaste tiden, när barnen bodde hemma, huset var fullt av liv konstant, dag som natt.

Missa inte dina barn, de går inte i repris. I min ålder kan du ha hur mycket ”egen tid” som helst. Samtidigt bär du mycket just i den här åldern vi är i nu. Du bär dina barnbarn, bokstavligen talat, men du bär också åldrande föräldrar som helt plötsligt blir befordrade till himlen. Då bär du en sorg, men idag är sorgen efter min mamma inte så tung att bära. Sorgen är ljus och innehåller så många fina minnen, så mycket skratt, fnitter och glädje. Tack mamma för ditt arv! Du är saknad men, som pappa brukar säga, ”hon vill inte tillbaka, hon har det så bra där hon är…”.

Jag avslutar detta inlägg med en sång som jag citerat många gånger förut här på bloggen och som min mamma ofta sjöng, den är så fin. Till dig som ber för barn och barnbarn, dina bönebarn:

”Bönesvaret är på väg till dig i denna stund,

fast ej det verkar så, ändå jag vet:

Befallningen gick ut innan bönen din var slut

Så: Bönesvaret kommer, tacka Gud”

Hälsningar från

Ulrica - stolt mamma, svärmor och farmor