Ett levande frågetecken.
”Nämen, är det inte Ulrica Redéen som står framför mig?” sa kvinnan på byggfirman till mig för några veckor sedan. Vi var i Karlskrona och hälsade på pappa Göran, som vanligt behövdes lite till någon renovering och jag hämtade ”glatt” lite grejer på en bygghandel.
”Jo, det är jag, men sedan snart 39 år heter jag Stenstrand i efternamn”, svarade jag lite förvånad. Vem var kvinnan som visste vem jag var? Jag såg väl ut som ett levande frågetecken.
När jag fått leta lite i minnet, och när jag såg hennes namnskylt (hon jobbade på byggfirman) såg jag en gammal granne från min barndom som stod framför mig. Jag kände igen kvinnan genom hennes mamma, hon såg nämligen ut som sin mamma numera. Och kanske jag mer och mer ser ut som min mamma?
Tänk att min gamla granne Lena kände igen mig, jag har nog inte sett henne på 40 år. Otroligt roligt att få prata några minuter och uppdatera varandra vad som hänt sedan vi möttes sist. Det var en hel del. På en sekund kunde vi prata djupt. Historien, barndomen, tonåren, föräldrarnas vänskap, fanns kvar.
Jag har den stora förmånen att ha vänner kvar i mitt liv sedan barn- och tonårstiden. Faktum är att en del av de vännernas föräldrar, till och med far- eller morföräldrar, kände varandra. Vi går långt tillbaka i historien. När vi möts är det en hel del nostalgi, minnen, skratt och mycket mer. På en mikrosekund blir vi alla ”barn” igen, fast nu med en hel del livserfarenhet.
Vi har också den stora förmånen att ha fått nya vänner längs med livsresan. Vänner sedan vi bodde i Huskvarna, vänner här i Gurkstaden och vänner ut i den lite större världen, andra länder och kulturer.
Dessutom vet jag att nya vänner väntar på mig i framtiden, om jag är öppen för det. Och det är jag.
Tyvärr har jag också fått erfarenheten av när vänner sviker och inte längre finns vid min sida, men så är livet dessvärre. Vi får nog alla erfara det förr eller senare. Och hur jag är som vän får du nog fråga mina vänner om, det kan jag omöjligt besvara helt ärligt :)
Vänner kommer och går i våra liv, i olika säsonger helt enkelt. En del stannar kvar livet ut, det är en fantastisk rikedom. En del går ifrån våra liv, det kanske också är rikedom eftersom Gud har koll när vi ibland fattar noll. Jag har inte alla svar, men Gud har. Och tiden brukar ge svar på mycket, men inte alla gånger.
Periodvis är det svårt att hålla kontakt med alla ”vänner” vi har. Då, och kanske bara då, är sociala medier rätt så bra att hålla lite, ytlig kontakt med en del. Men inget slår att mötas i verkligheten, precis så där hjärtligt som när jag mötte min gamla granne Lena på bygghandeln, det blev ett möte som gjorde gott i hjärtat flera veckor efteråt.
Hurdan vän jag är får andra bedöma, men min personlighet, hur människor minns mig, vad jag sprider för atmosfär, det är mitt ansvar. Och att då dessutom ha någon som, med goda intentioner och som vill mitt bästa, talar in i mitt liv vad jag behöver jobba på, det är också en förmån.
Sedan några år tillbaka möts vi, några gamla barn- och tonårsvänner, en sommarkväll av just nostalgi, skratt och mycket mer. Men det finns också ett djup i den vänskap vi delar, och jag personligen njuter varje sekund av de kvällarna. De vännerna såg mig växa upp som den lilla blyga viol jag var på den tiden, de vännerna kände Ingrid Ulrica Redéen med allt vad de innebar.
Många ser mig som den jag är idag, Ingrid Ulrica Stenstrand, med allt det innebär, och det är då rakt inte fel det heller. Men allt börjar någonstans, även vänskap. En del blir djupa vänner längs med vägen, en del blir ytligt ”bekanta”, och det är mer än helt ok det också.
Genom alla människor och säsonger har Gud visat sig vara som en trofast vän ska vara. Trofast, lojal, talar gott om mig vad jag än går igenom, han fanns i min gårdag och jag vet att han finns i min morgondag. Vänner kommer och går, men Gud och hans trofasthet består.
”… a sweet friendship refreshes the soul.” Proverbs 27:9
”Vilken vän vi har i Jesus”.
1. Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god!
När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod.
Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.
2. Har du sorger och bekymmer, är du modlös, trött och svag,
Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag.
Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill han trösta, den som vacklar ger han stöd.
3. Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår, säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår.
Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång älskar oss och ger oss vila, tänder hopp och föder sång.
Hälsningar från
Ingrid Ulrica Stenstrand (född Redéen)
