Bästa stunden på dagen.

Nu är vi helt plötsligt på andra sidan vårt 25-årsjubileum. Fast vi firar 25 år hela året, eller hur? Varje söndag året om, oavsett vilket år det är, firar vi Gudstjänst varje söndag och du är alltid välkommen.

Vi är så tacksamma till alla som kom, för blommor, hälsningar, paket och allt som helgen innebar, från fredag till söndag. Inget och ingen tar vi för givet, stort TACK till er alla! Det här gör vi om… någon gång i framtiden. Det ryktas att några väldigt nära mig och min man fyller jämt i september, vem kan det då vara? Hm.

Men vad vore väl firandet i all sin glans om inte vardagen fanns? På många bröllop vi varit på genom åren har en del ställt sig upp och i sitt tal berättat att ”äktenskapet är minsann inte som bröllopsdagen”. Nej, tack och lov för det brukar jag tänka. Hur vore det om vi skulle äta middag med 150 släktingar och vänner varje dag, dessutom iklädd en vit klänning, blombuketter, högklackat, kostym, nervositet de luxe och allt annat en bröllopsdag innehåller… Det låter utmattande :)

Jag älskar allt som en fest innehåller, missförstå mig inte. Men jag kan väl berätta för dig att i måndags kväll när ögonen nästan gick i kors på Fru Stenstrand var det väldigt skönt med mjukisbrallor, håret i tofs och totalt osminkad. Det behövdes det också.

Nu till något helt annat.

Någon gång då och då sover våra älskade barnbarn över hos oss. Vi läser ”Gud som haver”, ber tillsammans, kanske läser en saga och så somnar de gott, i våra sängar.

Innan vi själva går och lägger oss bär vi över de små i deras egna sängar, vi har en våningssäng som väntar på dem närhelst de sover över. Nu börjar de bli lite ”tunga” så PJ bär över dem. ”Bästa stunden på dagen” säger han med tårar i ögonen av tacksamhet varje gång han lägger dem i sina egna sängar. Vi pussar på dem och viskar att ”vi älskar dem”, det finns inget så sött som sovande barn. Inget så tungt heller för den delen :)

Livet är säsonger, det kommer en dag då våra barnbarn vare sig vill sova över hos oss och vi kan definitivt inte bära dem längre, i alla fall på det sättet. I bön, och på många andra sätt, kommer vi alltid bära dem.

Alla har inte föräldrar som älskar dem eller ber för dem, jag är medveten om det. Om du följt med mig härinne på bloggen har jag berättat för dig om min pappa Göran. Han växte upp som oäkting och fosterbarn, det var ingen som ville ha honom. Det var dåligt med kärlek i de ”hem” han fick gästa under barndomen.

”If you didn’t come from a healthy family, make sure a healthy family comes from you”. And he did. Min pappa alltså. Han byggde en hälsosam familj, han blev en fantastisk pappa till mig och mina bröder. Det fanns inga snygga ”slogans” under pappas barndom, han fick ingen hjälp av någon, det fanns ingen hjälp att få på den tiden. Han gjorde sitt bästa ändå och så la Gud sin hand på hans liv. Oslagbar kombination! Nästa vecka fyller pappa 93 år, otroligt. Vilket liv!

Din bästa och viktigaste stund på dagen är den stund du tar med Gud, bibelläsning och bön. Många gör det på morgonen, men det är inget måste. Gör det när det passar dig bäst, det viktigaste är att det blir av. Precis som en tränare säger om fysisk träning… eller hur?

Och om du lyssnar noga kan du höra hur Gud viskar varje dag i ditt öra, “Du är så älskad, glöm aldrig det”.

Kanske är du inne i din ”bästa” säsong i livet eller också är det precis tvärtom. Gud är Gud är livets alla säsonger, i det härliga och i det besvärliga.

Predikaren 3:1 ”Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen…”

Hälsningar från
Ulrica - Tacksam