45 år och två dagar senare.
Alla har sin historia.
Du ska aldrig jämföra din historia med någon annans, men du kan inspireras av andra, det gör jag ofta.
Imorgon är det Alla Hjärtans Dag, ett kommersiellt påfund kan man tycka och tänka, men allt blir vad vi gör det till, även en sådan dag.
Den 11 februari 1981 blev PJ och jag ett par, vi var lika gamla även på den tiden :) Vi gick i parallellklasser i nian. Just den dagen vi blev tillsammans skulle skolan titta på en film på en biograf. Jag, som i vanliga fall inte fick gå på bio (så var det då…), tyckte det var stort.
PJ och jag hamnade bredvid varandra, vi hade tittat varandra djupt i ögonen några veckor innan, men under filmen la jag mitt lilla huvud på hans axel och resten är historia så här 45 år och två dagar senare.
1981 var vi 15 år. Inte visste och förstod vi då att det skulle bli vi resten av våra liv, det är så stort och mycket att ta in på en gång. Jag tror Gud kan visa en säsong i taget, så blev det för mig i alla fall. Tonårstiden tillsammans blev fantastiskt rolig. Vi blev ihop, växte upp ihop, gick i skolan ihop, gick i kyrkan ihop, mötte Gud ihop, mötte kompisar ihop, åkte på läger ihop… vi har många minnen ihop.
Numera jobbar vi ihop, och det händer att vi till och med ryker ihop. Inget att vara rädd för, vi nästan sitter ihop :)
PJ hade flyttat runt halva Sverige, det hade då sannerligen inte jag gjort. Min värld bestod av den stad jag vuxit upp i, Karlskrona. Lite resande här och där, men bytt stad, det hade jag och den familj jag kommer ifrån, aldrig gjort.
Min värld hade varit trygg, lugn och mycket rolig, det fortsatte världen att vara, nu med PJ i livet.
Efter några år tog vi studenten ihop, frimodigt skickade vi ut alla tackkorten från studenten ihop. Därefter gjorde PJ lumpen i Hässleholm, jag åkte till Bryssel och läste franska och vi fick ett ”långdistansförhållande” under något år. Men det gick bra det också. Under det året förlovade vi oss en snöig vinterdag 4 januari 1985.
Året efter, blott 20 år gamla, gifte vi oss. Vi stannade kvar i Karlskrona ganska exakt ett år innan resan drog vidare till Huskvarna. Där blev vi kvar i sex år, våra älskade barn är födda under de åren, 1989 och 1990. Äkta smålänningar.
1993 blev det Västerås. Den flytten har jag redan berättat om många gånger, den har präglat mitt liv.
Inte trodde jag att vi skulle bo kvar och bli Västeråsare så här 33 år senare, men någonstans ska alla leva och bo. Älskade Bästerås. Lifecenter är en stor del att vi blev kvar.
Alla har en story, jämför dig inte, men inspireras gärna. Grattis till våra 45 år och två dagar min PJ. Som vi brukar säga ”Tänk ändå att vi har varandra…”
1 Kor 13:13 ”Så består nu tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”
På söndag har vi sista delen i vår relationsserie vi haft under några söndagar i Lifecenter. Mikael Gunnardo talar kl 11, Champions (för alla män…) kl 17.
Mikael Gunnardo jobbar mycket med par som på något sätt fastnat, men också friskvård i våra äktenskap och relationer. Du når honom här: relationsfirman.se och så kan du lyssna till honom live på söndag. Välkommen!
Hälsningar från
Ulrica - fortfarande kär!
