Våra barn går inte i repris.

Idag fyller vår älskade dotter Victoria 36 år. Hon föddes en tisdag förmiddag 1990 och det gick fort. Det var precis tvärtom när vår son Robert föddes, det tog sin tid som det ofta gör med första barnet. ”Jag går inte igenom det här fler gånger” sa jag helt utmattad till PJ när Robert var född.

Men, 1 1/2 år senare var det dags igen, nytt barn på ingång. Den här gången ”skulle vi inte åka in för tidigt” vilket resulterade i att Victoria nästan föddes innan vi kom fram till sjukhuset. Vi hann inte till förlossningssalen, Victoria föddes i ett undersökningsrum. Hon nästan ”flög” ut, jag gick upp till BB själv med henne i famnen, med vår son var det lite annorlunda :)

Victoria har fortsatt att flyga. Sedan 14 år tillbaka är hon gift med sin kanadensare Luke, det blir mycket och många flygresor över Atlanten. Och ännu fler resor väntar i framtiden. Lille Henry har redan varit där, och det gick alldeles utmärkt. Det är inte hur vi har det utan hur vi tar det som bekant.

Våra barn är olika och ingen av dem går i repris. Jag kan ärligt säga att jag njutit av varje säsong, försökt vara i nuet och inte ”längta tills…”. Än idag njuter jag när jag möter våra barn och kanske ännu mer våra barnbarn… :)

Varje säsong med våra barn har sin skönhet, sina glädjeämnen och utmaningar. Visst, det finns naturligtvis dagar när man som småbarnsförälder drömmer om en hel natts sömn, en kopp kaffe som man kan dricka när kaffet är varmt eller ett toalettbesök utan sällskap av de små liven. Långt ifrån alla njuter av småbarnstiden, och det är helt ok.

Men barnen blir större, huset blir tystare och du kommer kunna dricka ditt kaffe i lugn och ro. Då är det många som saknar de där små fossingarna som sprang genom huset, leksaker överallt och någon som hojtade ”mamma” sjuttioelva gånger innan frukost.

Det märkliga med föräldraskapat är att man blir aldrig riktigt klar. När barnen är små oroar vi oss för feber, förskolan och om de äter tillräckligt. När de blir större oroar vi oss för kompisar, skola och de val de gör i livet.

Och när de blir vuxna? Ja, då får man minsann öva sig på att be, släppa taget om och om igen och lita på att Gud tar hand om dem - samtidigt som jag förstås tycker att jag fortfarande har en del goda råd att komma med. Men, det är bra om våra barn frågar först så jag inte kommer med råd de inte vill ha :)

Rätt som det är kommer barnbarnen, vilken fantastisk bonus i livet. Vi får uppleva småbarnsglädjen igen, men i en annan roll där vi återigen får njuta av lek, bus och mycket mys. Jag har dessutom tyckt det varit så otroligt gott för hjärtat att få hämta på förskolan och skolan, det gör mig alldeles varm av lycka.

Om det dessutom blir lite väl intensivt för farmor eller mormor, ja men då kan jag lämna över ansvaret till föräldrarna. Tack för lånet!

Att få se sina barn växa upp, hitta sin egen väg fram till en tro på Gud, skapa sina egna hem och sina egna familjer och bli just de människor som Gud tänkt att de ska vara, det är rikedom på riktigt. Samtidigt får jag / vi finnas där, inte längre med samma ansvar, men med samma kärlek, kanske till och med ännu mer kärlek. Hjärtat växer för varje person som kommer till vår familj.

Stort GRATTIS på 36-årsdagen älskade Victoria och GRATTIS till oss som fick förmånen att bli dina föräldrar. Vi älskar dig!

”She is clothed with strength and dignity; she can laugh at the days to come…” Proverbs 31:25.

Hälsningar från

Ulrica - stolt mamma

Nästa
Nästa

Det är mycket som är bra.