Solen lyser med sin frånvaro. Om du inte märkt det kan jag tala om att vi redan har kommit in i halva november. Det är lite väl grått och mörkt ute redan på morgonen. Vi har hela långa vintern framför oss. Hurra! Vi hoppas och tror på en riktigt fin vinter, eller hur?
Alla säsonger har sin charm, precis som med livet. En del gillar småbarnssäsongen, en del älskar när barnen kommer upp i skolåldern medan andra tycker tonårstiden är toppen och många älskar när barnen flyttat hemifrån - fast väldigt många föräldrar får en kris där och då. ”Vad hände med Livet? Så fort det gick. Vem är jag nu?”
Våra barn i sig kan inte hjälpa att de växer upp, inget och ingen stannar i växten. Jo, på ett sätt. Centimetermässigt har jag inte vuxit på längden sedan jag var 14 år, jag har vuxit på bredden i stället :) - och på många andra områden i livet naturligtvis.
Vårt äldsta barnbarn har numera nästan lika stora fötter som sin farmor, jag alltså. Snart kan jag ”ärva” skor efter henne. Men när hon föddes var de små fossingarna pyttesmå.
Just i skrivande stund är många trötta och slitna, det var längesedan vi hade semester och ledighet. Ta inga stora beslut när du är genomslut och kanske dessutom besviken, det blir oftast inte bra beslut.
Jag tror att du, liksom jag, ofta får frågan ”hur det är” när du möter vänner och bekanta. Mitt svar brukar vara ”Det är mycket som är bra”, och det är sant. Allt är inte bra, vädret är kanske inte på sin bästa sida, men vi kan inte ha för höga väderförväntningar i november. Det är som det är - det är för övrigt också ett bra uttryck att använda.
Mycket är bra. Tänk om vi kunde svara så istället. Du måste inte, du gör vad du vill. Och kanske går du igenom ditt livs största kris just nu och livet är nattsvart, men för de flesta och för det mesta är livet långt ifrån nattsvart konstant, livet är inte alltid november.
Mitt i allt får vi påminna varandra och oss själva att Gud är densamme oavsett vilken årstid vi befinner oss i. Han är med när Livet blomstrar, en varm julidag mitt i semestern och han är med när det känns som november både ute och inne i hjärtat.
Det finns dock alltid mycket att tacka för, men ibland får vi leta lite längre inom oss för att hitta tacksamheten, men den bör alltid finnas där.
Även när väderappen visar busväder de kommande dagarna så finns det hopp, rätt som det är vänder allt och det blir ljusare igen. Snart skriver vi 2027 och då slutar jag dessutom blogga. Hej och hå!
Våren kommer, som bekant, alltid tillbaka. Men nu ska vi njuta av november. Tänd mycket ljus, det är en mysig säsong vi går in i. Gud förändras inte med årstiderna, han är densamme igår, idag och så även imorgon. Hans omsorg om oss tar inte semester, han är inte sliten och trött, inte ens i november.
Det som lyser upp november mest för vår del är att vår älskade dotter fyller år, det gör hon faktiskt varje år. Älskade Victoria, du är en solstråle som lyser upp alla årstider.
Jag avslutar med en gammal sång från ”Segertoner” som jag än idag kan höra mamma sjunga när jag tryggt ligger i hennes knä för mycket längesedan, kanske en novemberdag?
”Här växlar det av dagar” skriven av metodistpastorn och sångförfattaren Anton Nilsson 1917.
Vers 1. Här växlar det av dagar, år,
av vinter, sommar, höst och vår
Och knappt är livets middagstid
Förrn aftonen tar vid.
Kör: Men Jesus är densamme än,
Förblir och är min bäste vän.
Hans nåd av ingen växling vet,
Den är av evighet.
Hälsningar från
Ulrica - älskar november
