Oron för din framtid är förbi.

1987 flyttade PJ och jag till Huskvarna, då sjöng vi en sång ihop. 1993 flyttade vi därifrån, då sjöng vi samma sång ihop. När vi som familj välkomnades till Västerås sjöng vi än en gång samma sång ihop… sedan har det inte blivit fler välkomst- eller avskedsmöten för vår del.

Dock sjunger vi just den här sången ihop emellanåt, mer sällan än ofta numera. Det har lagts till en del annat på agendan som vi gör ihop nuförtiden.

Sången är ”Han förmår”, texten är fantastisk:

1. Är du fylld av frågor inför livet, är du trött av vägen som du går? Har du mist det hopp som var dig givet - har oron gett dig inre sår?
   Kör: Han förmår, han förmår. Allt förmår min Jesus. När du ger ditt liv till Honom blir du fri. Han förmår, Han förmår. Allt förmår min Jesus. Oron för din framtid är förbi.

2. Han har aldrig lovat ständigt solsken, men när mörkret kommer finns Han där. Han tar din hand och visar vägen, ger dig frid och trygghet där du är.

Sången skrevs av paret Bill och Gloria Gaither och heter ”Because he lives” på engelska. ”We can face uncertain days because He lives…” sjunger de bland annat på originalversionen.

När jag hör sången ”Han förmår” väcks något inom mig, musik brukar göra det på de flesta av oss. Äldre musik, ny musik. Någon speciell låt, sång sjöngs / spelades när du eller jag gick igenom något och väcker känslor.

Jag vet inte vad paret Gaither, som skrev just den här sången, gick igenom när sången blev till, men vi hade en fantastisk man i Karlskrona som skrev sånger när vi växte upp - Christer Hultgren. Han skrev bland annat ”Jag vill ge dig o Herre min lovsång”. En av hans sånger, ”Herre till dig får jag komma” går så här i vers 1:

Herre, till dig får jag komma, komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja,
du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser all min svaghet
och vet att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå, och jag vet det är så
under allt är jag älskad av dig.

Just den sången går lite i moll, men ändå otroligt vacker. Vi sjöng den på både mammas och pappas begravning, så fint. Den sången väcker verkligen känslor hos mig.

Sånger som dessa jag skrivit om, med talande texter, går rätt in i mångas hjärtan. Jag skulle tro att de är skrivna under perioder som var lite kämpiga för att hjälpa mig och dig när vi går igenom tuffa passager.

Oro kan ge inre sår, men Han förmår att bära ”Genom allt”.
Och tänk att vi får komma till Gud precis som vi är, Han som till och med vet vilka tankar vi bär.

Gud är trofast. Det är en annan fin sång, om den kan jag väl skriva en annan gång. Att sjunga får oss oftast att må bra, att sjunga tillsammans är en styrka i vår kyrka.

All uppmuntran!

Psalm 149: 1 ”Sjung till Herren en ny sång…”

Hälsningar från

Skönsjungande Ulrica