Livet mellan söndagarna.
För några veckor ramlade det in en ny kvinna i Lifecenter, det händer nästan varje vecka numera. Just den här kvinnan skulle leverera mat en torsdagkväll i form av smörgåstårta och undrade glatt vad det var för ställe hon hamnat på.
”Du har kommit till en kyrka”, sa jag. ”Närmare bestämt en Pingstkyrka som i vårt fall heter Lifecenter”. ”Va?” Sa kvinnan glatt. ”Kan en kyrka se ut så här?”. ”Ja, absolut,” sa jag lika glatt och visade henne stolt våra lokaler. Vårt kyrktorg är helt fantastiskt, till exempel. Det är lätt att bli hemmablind och inte se det man har. Men det har jag aldrig blivit. Jag är så tacksam!
Vi är då rakt inte perfekta, men vi gör vårt bästa, som de flesta andra. ”När har ni Gudstjänst?” frågade kvinnan. ”När tror du?” frågade jag tillbaka. ”Kyrka, hm… kan det vara på söndagarna tro?” ”Ja, helt rätt” svarade jag. ”Får man komma? Kostar det pengar? Vad har man på sig för kläder? Måste jag sjunga? Måste jag be?” Frågorna var många, och jag svarade så gott jag kunde.
Jag svarade att det är Gudstjänst, som i de flesta kyrkor, på söndagarna, i vårt fall kl 11 och nej, det kostar gratis och man får komma som man är. ”It’s ok to belong before you believe…”
Vi hade ett fint samtal sådär som det kan bli, helt oväntat, en torsdagkväll på vårt fina kyrktorg. Söndagen efter kände jag en hand på axeln. ”Jag är här nu! Så bra pratet var (predikan…) och musiken var ju helt fantastisk. Jag tar med mig mamma nästa söndag, får hon också komma precis som hon är, hon skulle behöva det…”
Jo. Mamma är naturligtvis lika välkommen. Lilla mamma kom och har så gjort nu varje vecka under några söndagar, tillsammans med dottern som ”ramlade in” en torsdagskväll.
Det är inte lätt att veta allt i alla sammanhang. Men du är välkommen som du är, vad du än gått igenom och vad du än går igenom. Vi har Gudstjänster på söndagarna, men också mycket annat händer som gynnar Livet mellan söndagarna. Du måste ingenting, men om du vill och kan så är du alltid välkommen.
Det kan vara en resa att komma till en kyrka, att hitta tron på Gud, kanske att hitta en väg överhuvudtaget i Livet, men som med allt annat: Ta ett steg i taget.
1993 flyttade vi som familj till Västerås. Ny stad, ny kyrka, ny bostad, nytt jobb, nytt nytt nytt… och jag glömmer aldrig den känslan. ”Vart du dig i världen vänder, står en kyrka med öppna händer”, det har jag personligen fått uppleva så många gånger när vi rest både i Sverige och över världen.
Att vara med i en församling, rota sig, bygga Livet tillsammans, där människor från Livets alla områden möts, från olika länder och kulturer, det är unikt för en kyrka och en enorm styrka.
Det går säkert rykten om oss och många andra kyrkor, men du vet hur det är med skvaller och rykten, det finns till och med ett bibelord om eländet:
Ordspråksboken 26: 20, 21 ”Utan ved slocknar elden, utan skvaller slocknar grälet. Som kol till glöd och som ved till eld, så är en grälsjuk person att väcka konflikter…”
”Den som skvallrar för dig, skvallrar om dig”.
Välkommen varje söndag kl 11! Kom som du är!
Hälsningar från
Ulrica - ingen skvallerkärring
