Nu kommer några rader om vår pappa Göran ännu en gång. Om du känner att du läst tillräckligt om honom - scrolla glatt vidare. Det kommer ett nytt inlägg nästa vecka :)
Vi hörde, och vi visste, att vår pappa bad för oss varje dag. Vad hör dina barn dig säga varje dag? Ber du för dem?
I år firar jag och mina bröder Fars Dag utan pappa i Livet. Jag är så tacksam att vi firade honom så länge och så mycket vi kunde på den här sidan evigheten.
I samband med att pappa dog läste vi upp delar av den bok han skrivit. För hand, med sin egen härliga skrivstil, har han skrivit en bok om sitt liv, det är 25 kapitel. Alla detaljer är inte med, men Livet i stora drag, barndom och uppväxt, jobben han haft och framför allt när han mötte Kärleken i vår mamma Ingrid. Och så lite grand om oss tre barn med familjer. Han skriver med humor, stolthet, värme och tacksamhet.
”Jag arbetade sex dagar i veckan. Måndag till fredag kl 7-18, lördagar 7-12. Oftast var jag ledig lördag eftermiddag… om ingen i kyrkan skulle flytta.” Pappa hade nämligen åkeri och flyttade både vänner, släktingar och pastorer som både flyttade till och ifrån Karlskrona.
”Söndagarna började tidigt. Vi hade söndagsskola kl 9.30 varje söndag, mycket skulle förberedas. Därefter åkte vi som familj på Gudstjänst kl 11. Hem och äta, vila en liten stund i bästa fall och så var det Gudstjänst igen kl 18…” Vecka ut och vecka in.
Efter söndag kommer som bekant måndag och då var det jobb igen kl 07.00.
Mina föräldrar hade oss tre barn, ett stort hus vid havet, företag, mamma jobbade på Apotek. Våra föräldrar var gifta i 64 år. Engagemanget i Pingstkyrkan var stort. Pappa var medlem i Pingstkyrkan i Karlskrona i 74 år, äldste (ledare) i kyrkan i 54 år, söndagsskollärare i 44 år, kassör i 34 år. Det fanns att göra med andra ord. Någon tid för ”hobby” fanns nog inte. När det var stora utflykter med alla söndagsskolbarn, hyrdes bussar för att alla skulle få plats. Eller om Strängmusiken skulle ut och sjunga i någon annan stad, då var det bussar som hyrdes igen. Och pappa hade körkort till allt - klart han körde bussarna hit och dit, fram och tillbaka.
Och ändå upplevde vi som barn att han fanns där för oss, varenda dag. Aldrig bitter eller arg hur ”kyrkan” tog hans tid eller köra alla människor på utflykter, läger och allt var det nu var. Hur är det egentligen ens möjligt?
Kanske är det just där som svaret finns. Pappa var världens mest okomplicerade person. Han gjorde inte så stor sak av saker och ting. Han bara gjorde det som behövde göras, i hela sitt liv. Pappa Göran hjälpte till där det behövdes, ställde vänligt upp när någon frågade. Utan suck, stön och elände och utan att förvänta sig något tillbaka. ”En gång fick jag en gammal trasmatta som tack för att jag flyttat en familj…” nämnde han i slutet av sitt liv. En begagnad trasmatta? En del har stil när de tackar :)
Jag tror inte ens att han själv tänkte på allt han gjorde, det blev en livsstil. Det var inte något han plockade fram på söndagarna, det fanns i hela hans vardag. Hur han mötte människor, oss som familj, hur han tog ansvar och hur han alltid på något konstigt sätt hade tid att hjälpa någon annan.
Han var så nöjd med det enkla, egentligen ville han inte ut och fara, han ville inte lämna sitt älskade Karlskrona. Det var nog mest lilla mamma som drog iväg med honom :)
Pappa krånglade inte till livet, ”det är så krångligt ändå” sa han ofta. ”Tänk att jag fick ett Liv” sa han mer än en gång.
Vilken rikedom att vi fick växa upp med en sådan pappa. Framför allt är jag tacksam att han, genom allt, hade sin blick fäst på Jesus. Han hade en tro som bar honom ända in i himlen.
Du fattas oss pappa. Men vi är alla så otroligt tacksamma att just du var vår pappa. ”Det blev många av en som ingen ville ha…” sa han ibland. Nu har vi tappat räkningen hur många vi är efter mamma och pappa, uppemot ett 40-tal. Det är rikedom på riktigt.
”Any man can be a father, but it takes someone special to be a dad.”
Hälsningar från
Ulrica - saknar pappa
