På andra sidan.
Tja, nu har mina blogginlägg inte duggat tätt de sista veckorna. Men vi har haft lite annat för oss maken och jag, som att fylla 60 år till exempel. Det gör man bara en gång i livet, nu har vi klarat av det också, och överlevt alldeles finfint.
Nu är vi dock på andra sidan våra 60-årsdagar, rätt så skönt det också. Våra exakta födelsedagar firade vi på andra sidan Atlanten, i det stora landet västerut.
När vi nu kommit ut på andra sidan 60-årsstrecket kan jag berätta att det finns ett liv på den här sidan också, det misstänkte jag faktiskt redan som 59-åring :)
Visst är det lite speciellt när man passerar alla dessa lite ”större” bemärkelsedagar. Jag har alltid tänkt till lite extra vad jag gjort med mitt liv… Nej, ingen kris direkt, det är inte det jag menar. Det är ju vad det är. Tiden stannar aldrig, inte ens på 60-årsdagen.
Jag gillar det här med att komma över på andra sidan av många saker, både det härliga och definitivt det besvärliga. ”This too shall pass” heter det som bekant, även en 60-årsdag kommer, och går. Livet går alltid vidare som väl är.
2025 blev ett riktigt jubileumsår och än är det faktiskt inte klart, vi har mer att fira… det här året går till historien på så många sätt. Det är en förmån att man får hänga med på ett hörn så länge jag är på den här sidan :)
När jag skriver detta sitter jag på en annan sida av Sverige än Västerås, jag är på det sydöstligaste hörnet av vårt vackra land, Karlskrona. Jag hälsar på vår älskade pappa Göran. 93 år, positiv och glad, trots att han till och med är en bra bit på andra sidan 90-strecket…
Bara någon halvtimme härifrån finns ”Utklippan”, där var vi i somras. Det är så långt sydost du kan komma i Sverige. Om du lyssnar riktigt noga på väderleksrapporten nästa gång så kanske du hör just ordet ”Utklippan”.
Nog med geografilektion för idag.
Jag har en bönelista varje morgon med många namn och situationer som verkligen behöver komma över på den andra sidan, det vill säga, bönesvar behövs. Men Gud, som har både den här sidan OCH den andra sidan, samtidigt, har full koll när bönesvaret blir bäst för alla parter.
Det kan vara svårt, rent av omänskligt, att förstå att det kommer en andra sida av ditt böneämne, men tro mig. Är det något jag lärt mig efter 60 år så är det just det, bönesvaret kommer. Gud är trofast. Gud är alltigenom god. Det är tyvärr varken du eller jag, inte på den här sidan i alla fall.
Nu är jag snart på andra sidan just det här blogginlägget. Ett nytt kommer nästa vecka. Om Herren dröjer och vi får leva kvar på den här sidan vill säga.
All uppmuntran!
”The moment we take our last breath on earth, we take our first in heaven.” (Billy Graham)
Hälsningar från
Ulrica, nybliven 60-åring
