Fars Dag 2025.

Om du tycker att du läst tillräckligt om vår pappa Göran så stannar du här, det kommer ett nytt inlägg nästa vecka.

”Landstormen” mobiliserades 1939. Vad är en ”landstorm”? kanske du undrar. Det visste inte jag heller förrän häromdagen när jag fick lite tid med pappa. Wikipedia beskriver ”landstorm” så här: ”Landstormen var de äldre åldersklasserna i en värnpliktsarmé vilka var tänkta att ingå i folkuppbåd eller i territorialförsvaret vid mobilisering.”

När andra världskriget bröt ut 1939 var min pappa sju år, han hade kommit till ett nytt fosterhem året innan, han såldes på en auktion. Han fick hjälpa till direkt på gården med att till exempel mjölka korna och se till att de hade vatten.

Pappas nya fosterfar hette Ferdinand, hans fru hette Gerda. ”Var de snälla?” har jag frågat pappa många gånger. ”Jag fick mat och tak över huvudet” brukar pappa svara. Men jag tror att de var snälla, vad nu snäll betydde på den tiden.

Den första veckan han bodde i sitt nya hem, som 6-åring, sov han under köksbordet med hunden och katten. Han kände sig mest trygg med djuren.

I september 1939 var det krigstider men även skördetider på landet en bit utanför Karlskrona där nu pappa landat hos denna nya fosterfamilj. Gerda och Ferdinand hade det kämpigt att bli gravida, så är det ibland. Men kanske vår pappa var bra ”medicin” för paret, för 1938 föddes en egen, biologisk, son. Han var troligtvis mycket efterlängtad.

Nåväl. Någon föräldraledighet fanns nog inte på den tiden. Hela den lilla brokiga familjen, Ferdinand, Gerda med sonen i famnen och så fostersonen Göran var ute på åkern och jobbade för fullt när ”länsman” och två poliser dök upp oannonserat. Det var krig och därmed skulle Ferdinand göra sin plikt i ”Landstormen”, han ansågs ”gammal”, han var någonstans mellan 35-40 år.

Ferdinand fick två timmar på sig att säga adjö till familjen, köpa kläder på lanthandeln (som han själv fick betala) och infinna sig med de andra som skulle till samma ställe. ”Kan jag få avsluta dagen med skörden?” frågade han. Det fick han inte. Två timmar senare skulle han vara på plats med de andra i ”Landstormen”, det var en order. Om han inte lydde blev det fängelse.

Ferdinand gav sig av och kom hem ett år och åtta månader senare. Du läste rätt. Dessutom var dessa krigsvintrar oerhört kalla med upp till 20 minusgrader. Inget rinnande vatten, inga elelement, inga telefoner eller andra bekvämligheter. Förhoppningsvis fick de skicka brev, alltid någon tröst.

Gerda och hennes pojkar, den egna sonen och fostersonen Göran, fick sköta gården så gott de kunde. Det är en hel del att göra om du är bonde, kanske ännu mer på den tiden. Pappa fick gå upp och sköta sysslor tidigt på morgonen, sedan fick han gå åtta kilometer till skolan, själv. ”Ibland var jag så trött så jag somnade i bänken…” berättar pappa.

Efter skolan skyndade han sig hem till gården, hans små barnahänder behövdes.

Och så, helt plötsligt en dag, var Ferdinand hemma igen hos sin familj. Men ingen rast och ingen ro. Han fick börja jobba på en gång naturligtvis.

Som 13-åring fick pappa fem kronor av sina fosterföräldrar. Det var dags att flytta hemifrån och försörja sig själv. Han fick hela tiden arbete, hyrde enkla rum av (tack och lov) snälla människor.

Pappas händer är slitna av hårt arbete Livet igenom, men hjärtat är mjukt. Han är så tacksam för att hans mamma gav honom Livet, trots att hon lämnade bort honom. Han är tacksam för hans pappa, trots att han aldrig ens mötte honom. Han är tacksam för alla de fosterföräldrar han haft, trots att det var mycket hårt jobb varje dag.

”Barmhärtighet vinner alltid” säger pappa ofta. ”Förlåt dem som gjort dig illa, då mår du bäst” säger han med tårar i ögonen. Och han vet vad han talar om.

I pappas hjärta och böner bodde vår mamma i nästan 67 år innan hon dog, där bor vi tre barn, hans åtta barnbarn och i skrivande stund snart 16 barnbarnsbarn.

”Tänk vad många det blev av en som ingen ville ha” säger han ofta. ”Gud har varit trofast genom hela mitt liv” säger han ännu oftare.

Din historia behöver inte bli din framtid. Det är vår pappa Göran ett levande bevis på.

Det är Fars Dag på söndag. Glöm inte att ringa eller besöka din pappa, kanske en granne, vän, bror, morbror, morfar, farfar eller någon annan man som varit din förebild i livet. Ta varje chans att uppmuntra och hedra medan vi har varandra.

Just därför åkte vi återigen till pappa i onsdags, även om det bara blev en dag. Jag längtar redan till nästa gång vi möts men som väl är så ”sitter inte relationen i antal mil” som mamma så vackert präntat in i våra hjärtan.

”Any man can be a father, but it takes someone special to be a dad.”

Psalm 27:10 ”Om än min far och mor överger mig, tar HERREN emot mig.”

Hälsningar från Ulrica - tacksam dotter