En går, en kommer.

Vi har snödroppar i vår trädgård och jag hittade tussilago häromdagen. Våren är på ingång! Tack och lov.

Det är ljusare på morgonen, det är ljusare på eftermiddagen. Våren i Sverige är oslagbar. Troligtvis blir det ett och annat bakslag, det brukar det alltid vara, men vi vet att ljusare tider kommer.

I skrivande stund är det fortfarande lite frost på nätterna, men skön temperatur mitt på dagen. Jag som gillar att tvätta (!) hängde ut lakan häromdagen på tork, det luktar så gott och är så skönt att lägga sig i rena lakan som dessutom hängt ute… det påminner mig om en lycklig barndom när mamma hängde ut lakan och tvätt på vår lilla ö. Mamma manglade allt också, det gör inte jag :)

Jag gillar alla säsonger, det gör något i oss svenskar när vi byter säsong. Ljummen vår som blir varm sommar, som övergår i en frisk höst och så en kall vinter. Sverige är fantastiskt!

Livet är också säsonger. Vi som familj / släkt har varit inne i en speciell säsong då vi miste vår älskade pappa i slutet av december. Alla tar livets säsonger olika. Det kanske inte syns på mig, men fortfarande bryter jag ihop som en våt pöl ibland, gråter och saknar pappas trygga röst.

Det finns en härlig välsignelse i detta med generationer. Ofta blir det så när en äldre släkting dör, då föds nya barn i samband med dödsfallet. När vår morfar dog satt en av mina svägerskor bokstavligen talat med värkar på begravningen, en ny släkting föddes några dagar senare, en liten pojke. Just den pojken är för länge sedan en vuxen man, Filip, som alltså är min brorson. Filip och hans fru Karolina fick sin femte dotter förra veckan och om bara några veckor kommer vårt tredje barnbarn. En går, två kommer :) Det är som att Gud vet att vi behöver lyfta blicken, Han ger gudomlig tröst i form av nytt liv både i naturen och för oss människor. Barn och barnbarn är en underbar glädje och tröst för själen.

Ingen säsong varar för evigt, vare sig i naturen eller i våra liv. Det skiftar, ibland går det fort. Vare sig vi vill eller ej går vi in i helt nya säsonger i Livet. Jag har aldrig varit i just den här säsongen förut, den som innebär att föräldrar går vidare och nya generationer föds.

Kanske är det just därför jag är så tacksam för mina syskon. Vi hörs, messar nästan varje dag när saknaden blir för stor hos någon av oss. Fantastiskt att vi har varandra, vi har barndomsminnen ihop, framför allt har vi vår gemensamma tro på Gud genom alla säsonger. Det har alltid varit en styrka.

Det kommer alltid en ny säsong. I naturen och i Livet.

Men. Jesus Kristus är densamme igår, idag och imorgon. Så tryggt att veta.

Jag avslutar med en gammal sång som jag ofta hörde hemma i köket när jag växte upp.

Här växlar det av dagar, år. Vers 1 + refräng.

Här växlar det av dagar år, av vinter sommar höst och vår.

Och knappt är livets middagstid förrn aftonen tar vid.

Refräng:

Men Jesus är densamme än

Förblir och är min bäste vän

Hans nåd av ingen växling vet, den är av evighet.

Hälsningar från

Ulrica - längtar efter våren