Andra Advent.
Det här varit duktigt kallt och en hel del snö här uppe i ”Norrland” under veckan :) Onsdagen vaknade vi till -17 grader. Vackert, men isande kallt. Under helgen som kommer ska det dock bli betydligt mildare, tänk vad det kan svänga! Precis som livet.
För många år sedan var jag personalansvarig på en avdelning, det var en härlig och ibland besvärlig tid. En del var lite yngre år, andra skulle snart gå i pension. Det är en förmån att få vara ansvarig, men att leda människor är också en utmaning emellanåt.
En i gänget var lite väl ”svår”, personligheten var kylig redan när hon kom på morgonen, oberoende om det var minus eller plusgrader ute :) Vi kunde ”känna” kylan innan vi såg henne, konstigt ändå. Hon hälsade aldrig på oss kollegor, men hon var väldigt duktig på sitt jobb och hade sjuttioelvatusen högskolepoäng i bagaget. Men det hjälpte inte hennes personlighet.
Så fanns det andra, som inte hade sjuttioelvatusen högskolepoäng, de hade kämpat sig igenom skolan och ”pluttifikationstabellen” med allt vad det innebär, som ändå jobbade sig framåt och uppåt tack vare en varm och inkluderande personlighet, en härlig människa som vi alla längtade efter att få möta varje morgon.
Tänk vad olika vi är och hur olika vi tänker? Kan jag verkligen bedöma hur jag är? Kan du bedöma hur du är?
Jag läste något riktigt bra häromdagen ”How often do you recognize and celebrate yourself for handling a situation better than your old self would have? Hur ofta klappar du dig själv på axeln och firar dig själv för att du hanterade en situation bättre än vad ditt gamla jag skulle gjort?”
Jag förundras när jag ibland möter människor som går igenom enorma svårigheter och utmaningar och ändå, mitt i allt, oavsett ålder, lyfter blicken. Hur gör de? Senast idag talade jag med en kvinna, mitt i livet, som fått ett cancerbesked. När jag ringde henne var hon på väg till onkologen. ”Konstigt” sa hon, ”jag känner mig ändå trygg och lugn. Gud har varit med mig hela livet, Han lämnar mig inte nu, Han känns närmare än någonsin. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal.. (Psalm 23) så är Han med mig. Och där är jag nu. I dödsskuggans dal. Omsluten av förbön.”
”We don’t see things as they are, we see things as we are. Vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är”.
Oavsett om vi vill det eller ej så blir vi präglade av saker vi går igenom, vi ser Livet på ett annat sätt, så är det för alla. Just därför har jag bestämt mig för att försöka möta människor med ett leende, svara på sms, svara på mejl vänligt. Även jag får ovänliga mejl ibland, men jag försöker ändå svara vänligt tillbaka. Vi vet inte vad människor går igenom. Du har din kamp och jag har min. Men Livet är inte bara kamp, det är mycket glädje också!
Den ”svåra” kollegan vi hade på min avdelning sökte sig vidare till ett annat jobb som i sin tur ringde för att få hennes referens. ”Skulle du anställa henne igen?” Var en av frågorna. ”Nej, tyvärr”, svarade jag. ”Trots att hon var duktig på sitt jobb spred hon kyla omkring sig, hon var svår att jobba med”, blev svaret från mig. Och nej, hon fick inte det nya jobbet.
”Blir det ljust när jag kommer in i ett rum, eller blir det ljus när jag går därifrån?” Det är mitt ansvar.
Den här helgen firar vi Andra Advent. Julen är på ingång. Ge dig själv och andra en julklapp genom att möta människor, hälsa på dem med ett leende. Det kostar gratis!
”There is never a moment or situation that I am without my Heavenly Father”. Amen.
Hälsningar från
Ulrica - gör mitt bästa
För många år sedan var jag personalansvarig på en avdelning, det var en härlig och ibland besvärlig tid. En del var lite yngre år, andra skulle snart gå i pension. Det är en förmån att få vara ansvarig, men att leda människor är också en utmaning emellanåt.
En i gänget var lite väl ”svår”, personligheten var kylig redan när hon kom på morgonen, oberoende om det var minus eller plusgrader ute :) Vi kunde ”känna” kylan innan vi såg henne, konstigt ändå. Hon hälsade aldrig på oss kollegor, men hon var väldigt duktig på sitt jobb och hade sjuttioelvatusen högskolepoäng i bagaget. Men det hjälpte inte hennes personlighet.
Så fanns det andra, som inte hade sjuttioelvatusen högskolepoäng, de hade kämpat sig igenom skolan och ”pluttifikationstabellen” med allt vad det innebär, som ändå jobbade sig framåt och uppåt tack vare en varm och inkluderande personlighet, en härlig människa som vi alla längtade efter att få möta varje morgon.
Tänk vad olika vi är och hur olika vi tänker? Kan jag verkligen bedöma hur jag är? Kan du bedöma hur du är?
Jag läste något riktigt bra häromdagen ”How often do you recognize and celebrate yourself for handling a situation better than your old self would have? Hur ofta klappar du dig själv på axeln och firar dig själv för att du hanterade en situation bättre än vad ditt gamla jag skulle gjort?”
Jag förundras när jag ibland möter människor som går igenom enorma svårigheter och utmaningar och ändå, mitt i allt, oavsett ålder, lyfter blicken. Hur gör de? Senast idag talade jag med en kvinna, mitt i livet, som fått ett cancerbesked. När jag ringde henne var hon på väg till onkologen. ”Konstigt” sa hon, ”jag känner mig ändå trygg och lugn. Gud har varit med mig hela livet, Han lämnar mig inte nu, Han känns närmare än någonsin. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal.. (Psalm 23) så är Han med mig. Och där är jag nu. I dödsskuggans dal. Omsluten av förbön.”
”We don’t see things as they are, we see things as we are. Vi ser inte saker som de är, vi ser saker som vi är”.
Oavsett om vi vill det eller ej så blir vi präglade av saker vi går igenom, vi ser Livet på ett annat sätt, så är det för alla. Just därför har jag bestämt mig för att försöka möta människor med ett leende, svara på sms, svara på mejl vänligt. Även jag får ovänliga mejl ibland, men jag försöker ändå svara vänligt tillbaka. Vi vet inte vad människor går igenom. Du har din kamp och jag har min. Men Livet är inte bara kamp, det är mycket glädje också!
Den ”svåra” kollegan vi hade på min avdelning sökte sig vidare till ett annat jobb som i sin tur ringde för att få hennes referens. ”Skulle du anställa henne igen?” Var en av frågorna. ”Nej, tyvärr”, svarade jag. ”Trots att hon var duktig på sitt jobb spred hon kyla omkring sig, hon var svår att jobba med”, blev svaret från mig. Och nej, hon fick inte det nya jobbet.
”Blir det ljust när jag kommer in i ett rum, eller blir det ljus när jag går därifrån?” Det är mitt ansvar.
Den här helgen firar vi Andra Advent. Julen är på ingång. Ge dig själv och andra en julklapp genom att möta människor, hälsa på dem med ett leende. Det kostar gratis!
”There is never a moment or situation that I am without my Heavenly Father”. Amen.
Hälsningar från
Ulrica - gör mitt bästa