En dyrbar stuvbit.
Efter två bröder i familjen fick jag ofta, till mitt stora förtret, ärva mina bröders kläder. På den tiden fanns det ”pojkknäppning” och ”flickknäpping”, vilket ännu tydligare visade att de där brallorna jag knatade runt i var gjorda för just grabbar. Arg som ett bi gick jag till skolan i mina bröders gamla, ärvda byxor.
Lika ofta som jag fick ärva sydde mamma kläder till oss alla, byxor, tröjor, jackor och kappor (!). Jag minns när vi gick in i stora affärer som sålde mönster och tyg, det blev kläder till oss syskon, sydda av mamma eller mormor. Min egen brudklänning är inte köpt på någon fräsig brudklänningsaffär direkt, den är uppsydd av en sömmerska som sydde fina klänningar, hon bodde i södra Småland och dit vallfärdade många blivande brudar :) Jag med!
Ganska ofta hittade en nöjd mamma Ingrid en stuvbit eller två som blev till en klänning till både henne och en likadan (fast mindre…) till mig. Mysigt ändå! När jag idag tittar på gamla bilder står hon, med stort tuperat hår, i en storblommig senapsgul eller ärtgrön kortkort klänning på 70-talet, bredvid står en tandlös 6-åring = jag, i en likadan miniversion av samma klänning.
Som väl är så är det oerhört populärt och trendigt idag att ta hand om miljön och därmed också köpa mycket ”Second Hand”. Det kan vara på en fysisk butik eller på nätet. Idag är det högsta mode att återanvända saker, kläder, möbler… istället för att kasta sakerna går de vidare ”på nytt” och får ”ett nytt liv” i någon annans hem. Sociala medier svämmar bokstavligen över av tips på hur vi kan återvinna allt mellan himmel och gjord.
Men när det ibland kommer till oss själva har vi svårt att ge oss en ny chans, eller någon i vår närhet, som känner sig som något som blev ”över”, ingen ville ha den där ”stuvbiten”, kanske känner du så som läser det här just nu? En gång i tiden var du del av ett större sammanhang, men något hände och du blev ”klippt” och lagd på hyllan över ”stuvbitar”. Dessutom har du inte ens samma pris som när du hängde ihop med den större bilden.
Låt mig då få berätta att just ”stuvbitar” som blivit ”över” kan bli riktiga konstverk. Att de inte kostar så mycket spelar väl ingen roll? Det är ju samma kvalitet på ”stuvbiten” som det övriga tyget. Priset har varit detsamma en gång och bara för att det är på ”rea” minskar inte kvalitén, tvärtom! Du har gjort ett fynd när du köpt en ”stuvbit” och detsamma gäller dig! Dina kvaliteter finns kvar, när en duktig sömmerska får ”sätta tänderna i tyget” finns det inga gränser för hur fint det kan bli, eller hur?
En riktig mästare ser värdet i en dyrbar ”stuvbit”. Det är ju ett fynd och vem vill inte fynda :)
Gud är en MÄSTARE på att se ”stuvbitar” som ”blivit” över, i hans ögon är du dyrbar och kan definitivt ”återanvändas” på bästa sätt. Ge inte upp! Du är värdefull!
Onsdagen den 22/11 kl 19, får vi finbesök i Lifecenter Västerås. Då kommer självaste Marlene Agemo, Fru Vintage, till Lifecenter Sisterhood. Marlene har en blick för Vintage och ”Second Hand” som få har i vårt avlånga land. I våras släppte hon boken ”Att följa sitt hjärta”, den boken är ett konstverk, den kan du köpa på onsdag och få signerad. En superbra present eller julklapp så har du det fixat!
Alla damer - Välkomna på onsdag, 22/11 kl 19. Det kommer bli en fantastisk kväll!
Jag vill avsluta med en dikt från Marlenes bok ”Att följa sitt hjärta”, fortsättning följer på onsdag… Vi ses på Lifecenter, Brandthovdagatan 1, Bästerås. Fri entré.
Kvällen görs i samband med Studieförbundet Bilda.
”Kom min vän och sätt dig här.
På ängen av stillhet.
Med bäcken och vinden som vacker bakgrundsmusik.
Skogen som en trygg mur omkring oss.
Jag ville bara påminna dig om hur underbar och vacker du är.
Helt unik och fantastisk.
Ingenting som du gör, eller inte gör, förändrar ditt värde som människa.
Det var fullvärdigt när du tog ditt första andetag.
Beständigt tills du tar ditt sista.
Så gå ut i dagen med högburet huvud.
Lev det liv som är ditt.
Somna på en bädd av förtröstan.
Och minns att din plats på jorden kan bara fyllas av dig.
Aldrig för det du gör.
Endast för den du är.”
Hälsningar från
Stuvbiten Ulrica
Lika ofta som jag fick ärva sydde mamma kläder till oss alla, byxor, tröjor, jackor och kappor (!). Jag minns när vi gick in i stora affärer som sålde mönster och tyg, det blev kläder till oss syskon, sydda av mamma eller mormor. Min egen brudklänning är inte köpt på någon fräsig brudklänningsaffär direkt, den är uppsydd av en sömmerska som sydde fina klänningar, hon bodde i södra Småland och dit vallfärdade många blivande brudar :) Jag med!
Ganska ofta hittade en nöjd mamma Ingrid en stuvbit eller två som blev till en klänning till både henne och en likadan (fast mindre…) till mig. Mysigt ändå! När jag idag tittar på gamla bilder står hon, med stort tuperat hår, i en storblommig senapsgul eller ärtgrön kortkort klänning på 70-talet, bredvid står en tandlös 6-åring = jag, i en likadan miniversion av samma klänning.
Som väl är så är det oerhört populärt och trendigt idag att ta hand om miljön och därmed också köpa mycket ”Second Hand”. Det kan vara på en fysisk butik eller på nätet. Idag är det högsta mode att återanvända saker, kläder, möbler… istället för att kasta sakerna går de vidare ”på nytt” och får ”ett nytt liv” i någon annans hem. Sociala medier svämmar bokstavligen över av tips på hur vi kan återvinna allt mellan himmel och gjord.
Men när det ibland kommer till oss själva har vi svårt att ge oss en ny chans, eller någon i vår närhet, som känner sig som något som blev ”över”, ingen ville ha den där ”stuvbiten”, kanske känner du så som läser det här just nu? En gång i tiden var du del av ett större sammanhang, men något hände och du blev ”klippt” och lagd på hyllan över ”stuvbitar”. Dessutom har du inte ens samma pris som när du hängde ihop med den större bilden.
Låt mig då få berätta att just ”stuvbitar” som blivit ”över” kan bli riktiga konstverk. Att de inte kostar så mycket spelar väl ingen roll? Det är ju samma kvalitet på ”stuvbiten” som det övriga tyget. Priset har varit detsamma en gång och bara för att det är på ”rea” minskar inte kvalitén, tvärtom! Du har gjort ett fynd när du köpt en ”stuvbit” och detsamma gäller dig! Dina kvaliteter finns kvar, när en duktig sömmerska får ”sätta tänderna i tyget” finns det inga gränser för hur fint det kan bli, eller hur?
En riktig mästare ser värdet i en dyrbar ”stuvbit”. Det är ju ett fynd och vem vill inte fynda :)
Gud är en MÄSTARE på att se ”stuvbitar” som ”blivit” över, i hans ögon är du dyrbar och kan definitivt ”återanvändas” på bästa sätt. Ge inte upp! Du är värdefull!
Onsdagen den 22/11 kl 19, får vi finbesök i Lifecenter Västerås. Då kommer självaste Marlene Agemo, Fru Vintage, till Lifecenter Sisterhood. Marlene har en blick för Vintage och ”Second Hand” som få har i vårt avlånga land. I våras släppte hon boken ”Att följa sitt hjärta”, den boken är ett konstverk, den kan du köpa på onsdag och få signerad. En superbra present eller julklapp så har du det fixat!
Alla damer - Välkomna på onsdag, 22/11 kl 19. Det kommer bli en fantastisk kväll!
Jag vill avsluta med en dikt från Marlenes bok ”Att följa sitt hjärta”, fortsättning följer på onsdag… Vi ses på Lifecenter, Brandthovdagatan 1, Bästerås. Fri entré.
Kvällen görs i samband med Studieförbundet Bilda.
”Kom min vän och sätt dig här.
På ängen av stillhet.
Med bäcken och vinden som vacker bakgrundsmusik.
Skogen som en trygg mur omkring oss.
Jag ville bara påminna dig om hur underbar och vacker du är.
Helt unik och fantastisk.
Ingenting som du gör, eller inte gör, förändrar ditt värde som människa.
Det var fullvärdigt när du tog ditt första andetag.
Beständigt tills du tar ditt sista.
Så gå ut i dagen med högburet huvud.
Lev det liv som är ditt.
Somna på en bädd av förtröstan.
Och minns att din plats på jorden kan bara fyllas av dig.
Aldrig för det du gör.
Endast för den du är.”
Hälsningar från
Stuvbiten Ulrica