Var inte orolig.

”Pappa, nu är du orolig” sa vår dotter Victoria när hon var liten till Pappa PJ och med de orden menade hon inte orolig i ordets rätta bemärkelse, hon menade att han inte var rolig :) Vi skrattade gott åt hennes ordval lika mycket skrattade vi när hon trodde att Expressen gav ”flugor” istället för ”getingar”. Barn alltså. De är en Gudagåva och balsam för själen.

Jag är så tacksam att jag njutit av varje säsong våra älskade barn har varit och fortfarande är i. För att inte tala om de små barnbarnen. Gode min värld. Jag njuter av varenda sekund jag får förmånen att vara med dem!

Kanske har jag fel, men eftersom vi sitter mycket i samtal maken och jag märker jag en ökning när det gäller orolighet, på djupet, hos många människor. Förr tycktes människor ta ”dagen mer som den kommer” men idag finns en oro inför framtiden, barnen, miljön, politiken (!), mitt eget liv och mycket mycket mer. Det kan bli som en lavin, oron bara ökar i sin framfart och förstör mitt eget och många människors liv runt mig. Tokigt. Synd.

Nästa vecka fyller jag 53 år och jag kan verkligen säga att tryggheten ökar och oroligheten minskar med åren, i alla fall i mitt fall :) Vi vet egentligen ingenting om morgondagen, vad som helst verkar kunna hända. Så - vad hänger du upp ditt liv på? Din familj? Dig själv? Din man? Ditt jobb? Din stackars pastor? Poff - allt vad det gäller trygghet på jorden kan försvinna på nolltid. Självklart kan det göra oss oroliga om vi ”trycker på den knappen”, men varför göra det?

Livet är på riktigt och sanningen är att vad som helst kan hända, därför är det en enorm trygghet att lägga gårdagen, idag men framför allt morgondagen i Guds händer, Han som redan är i din morgondag, han finns redan i nästa vecka, nästa år, till och med i nästa årtioende. Om nu Herren dröjer och vi får leva (som min kära morfar alltid sa med mungiporna lite lätt nedåthängande).

Visserligen var kanske människorna mindre oroliga förr, men inte var det roligare eller bättre förr!? Nej, jag har varit med ett tag nu och allt blir vad vi gör det till. Inklusive nuet. Det bästa ligger alltid framför.

Du ska känna dig trygg och inte vara orolig, utan ha roligt. ”Njut av Livet där du är medan du är på väg dit du ska”.

1 Petrusbrevet 5:7

”Och kasta alla era bekymmer på honom, för han har omsorg om er”.

Vilken trygghet när Gud själv lyfter mig upp i sin trygga famn, viskar milt och mjukt i mitt öra ”Var inte orolig, I got you!”

Imorgon (lörd 22 september) har vi en heldags konferens för kvinnor i alla åldrar, nationaliteter och storlekar - det är dags för Celebrate Her 2018. Vi kommer be för och med dig, äta och fika ihop med dig, skratta och kanske fälla en tår eller tre tillsammans.

Det finns nog mycket, stort och smått som jag skulle kunna vara orolig för när det gäller morgondagen, men det är jag inte. Tvärtom. Gud är redan i min morgondag och lägger allt till rätta på bästa sätt.

Jag ser fram emot lördagen och få förmånen och glädjen att välkomna alla härliga ladies! Ses imorgon - We Celebrate You! Temat i år är VÄLKOMMEN HEM och vi ska försöka göra allt för att välkomna hem just DIG! Vi ses.

Hälsningar från

Ulrica - trygg

Ulrica Stenstrand
Maktens korridorer

Tänk vad mycket som kan hända på en vecka.

Kvällstrött som jag alltid varit gick jag och la mig i söndags kväll innan vi visste valresultatet… som vi väl alla trodde skulle komma under kvällen. Men icke! I skrivande stund vet vi fortfarande inte hur framtiden kommer formas politiskt i vårt vackra avlånga land.

Naturligtvis pågår enormt mycket bakom kulisserna och i ”maktens korridorer” försöker säkerligen våra politiker hitta en bra och förhoppningsvis sund lösning. Men det kan inte vara lätt. Gode tid, historiska dagar vi lever i. Valet 2018 gick rakt in i historieböckerna tror jag minsann.

Det var ett viktigt val i söndags, väldigt viktigt. Men faktum är att vi väljer mycket, stort och smått, varje dag. Det är till och med ett val att gå upp ur sängen varje morgon, att möta våra medpassagerare med ett leende och försöka göra våra dagar till just vad de är - en gåva.

Under veckan som gått har vi också varit på begravning, en släkting till min PJ dog i cancer, 48 år gammal. Hans val hade definitivt varit att kunna leva vidare, han var gift och hade sex barn, den yngste bara sju år gammal. Hela hans stora familj, om de kunnat välja, hade naturligtvis valt att ha sin make och pappa kvar i livet.

Ibland är det som att Livet väljer fel val åt oss. Varför blir det så? Var finns Gud i de riktigt svåra och tunga dagarna?

Under begravningen i veckan var det som att tiden stod still en stund, samma känsla som de två gånger vi fått barn. Men tiden står aldrig stilla, Livet går alltid vidare trots tunga dagar och ögonblick som vi gärna velat vara utan. Ibland får vi inte välja, Livet knackar inte på och frågar om vi ”vill ha en jobbig dag?”. Ibland ger oss Livet otroligt tuffa utmaningar.

Sanningen är att Gud finns alltid där, även om det inte känns så. Men våra känslor är inte fakta, vi kan inte bygga våra liv på våra känslor, då kommer vi inte vidare.

Ibland har jag inga svar när människor går igenom svåra saker i Livet. Jag försöker inte ens svara, ord känns futtiga och små, då väljer jag att lyssna, se människor i ögonen, visa kärlek, ösa uppmuntran och ”bara vara”. Ibland kan vi inte göra mer. Men Gud kan.

Psalm 23: 4

”Även om jag vandrar i dödsskuggans dal

fruktar jag inget ont,

för du är med mig.

Din käpp och stav de tröstar mig.”

Faktum är att Gud är med genom Livets alla dagar. Det valet gjorde jag som liten flicka och det står jag på Livet igenom. När Livet går sönder och brister, då bär Gud oss igenom den mörkaste av dalar. Vilken trygghet!

”We know not what the future holds, but we know who holds the future”.

All uppmuntran till dig idag!

Hälsningar från

Ulrica - ständig väljare

Ulrica Stenstrand
Välkommen hem!

Nästan fyra månader sommarvärme i Sverige. Otroligt.

Tänk vad en (super)varm och (super)lång sommar kan göra med oss svenskar - vi längtar efter hösten, eller hur?

Sommaren 2018 går till historien som den varmaste på länge! Skönt, men lite väl varmt mellan varven för oss svenskar och inte minst om vi tittar på den stora bilden - för våra bönder, för vår natur, för alla våra äldre och riktigt små medpassagerare i Livet. Lagom är bäst även temperaturmässigt :)

I skrivande stund har jag, för första gången sedan i maj, tänt ljus hemma och krupit in i varma myskläder. Vi, som är vana vid att åka TILL värmen, har vissa dagar haft varmare än Sydeuropa. Ja, ja. Världen är upp och ner ibland.

Skönt ändå att vi alla fått en rejäl dos D-vitamin och vi får väl se vad all denna sol, all utevistelse och härliga bad gör med oss i vanliga fall bleka svenskar - kanske kommer vi vara friskare än någonsin denna höst och vinter? Den som lever får se.

Hoppas du och de dina haft en härlig sommar och semester och att du känner dig riktigt Välkommen Hem! Nu är allting igång igen, skolorna har startat här och de flesta har väl återgått till rutiner och det som jag älskar - vardagen. Jo, men vad vore väl sommar, sol och semester i all sin glans om inte just vardagen fanns?

Familjen Stenstrand har under denna tokvarma sommar välkomnat en liten ny familjemedlen. Vårt andra barnbarn, lilla Greta Stenstrand, föddes den 8 juli och hon är SÅ välkommen. Tänk att kärleken bara växer för varje barn som kommer. Kärleken tar aldrig slut, den bara växer och blir större. Älskade lilla Greta, vilken förmån att få följa dig genom Livet. Barn är en gåva!

Som du ser så har min bloggplats flyttat en liten bit, ingen större världsnyhet direkt, men kan vara bra att veta om. Jo, jag har bestämt mig för att blogga ett tag till, nu är jag inne på mitt trettonde år och än finns det krut i gumman :)

Så, häng gärna med här när jag skriver om Livet, i ur och skur, i moll och i dur. Livet alltså. Ni vet ju att det är inte hur man har det utan hur man tar det.

Och du min vän, glöm för allsin dar inte bort att gå och rösta på söndag. Var tacksam över vårt demokratiska land, gå och gör din röst hörd. Alla behövs, du också.

Välkommen kära höst! Du är efterlängtad.

Jag önskar just dig som läser det här en fantastisk, härlig, rolig, mysig, underbar, ljuvlig och helt enkelt suverän höst! Glöm inte bort att komma ihåg att Gud är på din sida. Alltid.

Här växlar det av dagar, år,

Av vinter, sommar, höst och vår,

Och knappt är livets middagstid,

Förr’n aftonen tar vid

 

Men Jesus är densamme än,

Förblir och är min bäste vän.

Hans nåd av ingen växling vet,

Den är av evighet. (Nr 385 i Segertoner)

 

Hälsningar från

Ulrica - Farmor x 2

 

Ulrica Stenstrand
Dags för semester och sommarlov.

I skrivande stund regnar det här i Bästerås, sommaren och solen lyser med sin frånvaro just idag. Men vi ska inte klaga, eller hur? Maken till varm försommar har jag då aldrig varit med om, och regn behövs om vi ska vara ärliga även om det verkar som att vi får dansa runt midsommarstången i regnkläder imorgon. Men, som bekant, det är inte hur man har det utan… ja, nu vet ni resten 

Idag har jag, som nästan varje dag, talat med mina goa föräldrar nere i vackra Karlskrona som just den 21 juni för hela 61 år sedan blev man och hustru. 61-årig bröllopsdag! “Inte dåligt”, sa jag till mamma. “Nja”, sa hon… “våra grannar mitt emot, som är 98 respektive 96 år, firade nyss sin 72-åriga bröllopsdag.” 72 år! Måste var otroligt ovanligt kände jag som är stolt över våra 32 år som gifta, det firar vi imorgon på självaste Midsommarafton.

Nu är semestern på ingång för halva Sveriges befolkning tror jag bestämt. Tänk vilket land vi har som erbjuder så många veckors semester, reflekterar du på det ibland? Är du tacksam för det? Under många år jobbade jag som personalansvarig och är lite lätt insatt i vilka otroliga rättigheter vi har som arbetstagare i Svedala. Glöm inte bort att komma ihåg dina skyldigheter, till exempel att komma i tid till jobbet och gärna komma med en attityd som lyser upp din arbetsplats så det inte blir ljust och fint när just du går på semester. Din personlighet kan ofta betyda långt mycket mer än tusen miljoner högskolepoäng. Tips från coachen alldeles gratis 

I den Stenstrandska familjen går vi i väntans tider. Igen. Barnbarn nummer två är på ingång vilken dag som helst och som vi längtar! Katter, hundar, fåglar och små söta hamstrar är något vi skaffar men barn, det är en gåva som vi får. Så vi väntar, och väntar, och väntar lite till… lille ”Karl-Astrid” är så varmt välkommen!

Nu tänker jag lägga den här bloggen åt sidan några veckor under sommaren. Jag hoppas och tror att du har annat att göra än att läsa min blogg. Men jag är tacksam för er alla som hänger med vecka ut och vecka in. I höst går jag in på mitt TOLFTE år som bloggare, inte varje dag, så intressant liv har jag inte direkt, men lite då och då är allt lite mysigt att dela med sig av det som Gud gör i mitt och mina medpassagerares liv.

Jag önskar dig en fantastisk sommar med vila för både kropp, själ och ande. Troligtvis är det många med oss som går i ”Väntans tider” på efterlängtad och välförtjänt semester. Njut av de dina och njut av Livet, kom ihåg att det går inte i repris.

Glöm inte bort att Gud är med dig även i vilan under sommaren, ja, på ett speciellt sätt när vi vilar skulle jag vilja säga. Ta absolut inte stora beslut när du är trött och sliten (som många är just precis nu) utan tänk igenom ditt liv, tala med Gud under sommaren, han ger oss alltid nytt perspektiv, ny kraft och kommer fortsättningsvis vara med oss genom nya utmaningar som alltid väntar runt hörnet. Livet alltså. Det går fort, men rätt använt är det långt nog.

All uppmuntran till dig och din familj!

En vänlig grönskas rika dräkt (vers 3)

Men du, o Gud som gör vår Jord

så skön i sommarns stunder:

Giv att jag aktar främst ditt ord

och dina nådesunder.

Allt kött är hö

och blomstren dö

och tiden allt fördriver,

blott Herrens ord förbliver.

 

Jag önskar dig en fantastisk sommar!

 

Varma sommarhälsningar från snart

Semesterfirande Ulrica

Ulrica Stenstrand
Gästblogg av Ingebritt Larsson.

Långt från kyrkan, men nära Gud.

Året var 1942, natten var mörk och kriget rasade ute i världen.

I en kökssoffa i Skinnskatteberg föddes jag. Samma natt kördes min mamma och  jag till Köpings sjukhus, eftersom vi båda var sjuka och jag var mycket svag. Läkarna trodde inte att jag skulle överleva men…  livet vann!!!

Efter tre månader var jag hemma igen. Jag fick namnet Ingebritt Astrid. Gud som ger oss livet säger i den gamla Bibelboken: “Jag såg dig innan du föddes och planerade varje dag för dig i ditt liv innan någon av dem börjat. Varje dag skrevs ner i min bok”.

Mamma Astrid och pappa Hans tyckte att jag var fantastisk. Liten och söt som krävde specialmat. Jag fick många smeknamn, en del riktigt rara, men andra ganska fåniga. Tror att jag med tiden gav mej en del underliga namn själv, faktiskt. Till exempel Mimsala Pimsala Pim. Ja vad säger du om det? Mina syskon kallar mej det ibland när de vill retas lite. Syskon ja, har en storasyster som blev läkare, samt två yngre bröder, en polis samt en ingenjör.

Tillbaka till när jag var baby. När jag var åtta månader brann vårt hus ner till grunden. Allt blev lågornas rov, förutom mamma, min syster och jag. Pappa var inkallad som männen vanligen var under kriget. Vi levde, men var bostadslösa och nu flyttade vi till släktingar i Västerås.

Efter något år fick vi en lägenhet på Vegagatan, 56 kvadratmeter, vatten och toa inne, lyx! Här föddes mina bröder. Jag tror att jag var sex år när söndagsskolan kom till vår gata. Min syster och jag gick dit och vi älskade berättelserna som Gulli berättade. Men pappa hämtade oss direkt när han förstod var vi var. Såna tokerier sa pappa!  Men Gud hade andra planer.

Mammas arbetskamrat på sjukhuset var medlem i Pingstkyrkan och hon pratade om nåt som kallades Lapplandsveckan, en kristen konferens i Lappland. Pappa hade tagit körkort och köpt bil. Nu skulle han få köra ända dit med båda familjerna. Han tyckte det skulle bli jättekul. Väl där gick han med till tältsalongen där möten hölls, greps av budskapet, där blev han frälst. Nu blev allt annorlunda. Nu skulle vi barn gå i söndagsskolan och även gå till Pingstkyrkan. Jag var tio år, blev frälst och så småningom döpt. Nu var jag och familjen medlemmar i kyrkan.

Min tonårstid blev trasslig och jag själv krånglade till mitt liv. Raggarna blev mina bästa vänner. Allt blev faktiskt kaos för hela min familj. Kyrkan uteslöt mig, min familj skämdes för mig och jag fick gå…!  Aj, det gör ont att säga det… nu var jag ensam och skyddslös. Bodde lite här och där.

Det år jag skulle fylla 18 fick jag komma hem igen. På stan hade en snygg, brunögd norrbottning, Kurt, raggat upp mig i sin stora amerikanska bil. Kurt och jag blev ett par. Vi förlovade oss efter några år. Det började nog bli lite ordning på mig, jag jobbade på en syfabrik, Salen’s. Jag gick till kyrkan ibland och sökte mig tillbaka till Gud. Han hade väntat på mig, tyckte jag att han sa.

Jag läste i Bibeln där Gud säger: ”Min kärlek ska aldrig lämna dig!” Nu var jag åter en medlem i församlingen, allt kändes så bra. Efter några år gifte vi oss i Badelunda kyrka. Vilken härlig dag! Kurt tillhörde inte kyrkan, eller var inte frälst, så därför uteslöts jag från den gemenskapen igen, det var vanligt då på den tiden.

Tyvärr blandade jag då ihop människors agerande med med Guds och ifrågasatte Gud och hans kärlek. Det verkade som om allt bara var människopåfund. Det där med Gud fick vara för mig.

Kurt och jag fick tre fantastiska barn, Susanne, Karin och Per. En tid av mycket arbete och mycket glädje. Vi var så lyckliga över våra barn. Men jag saknade något, jag tänkte att det kanske var utbildning. Skolan hade varit ointressant tidigare. Läste in grundskolan och gymnasiet på Kom/Vux med höga betyg. Sökte till Uppsala universitets lärarutbildning och kom in på den. Jag blev högstadielärare i SO- ämnen och fick jobb på en högstadieskola. Såååå roligt! Jag älskade mitt jobb.

Men fortfarande fanns det där tomrummet och ett mörker i mitt inre. Jag hade ju slängt ut Gud ur mitt liv, men nu var jag lite osäker. Tänk om han finns… jag testade några gånger. Jag kunde säga ungefär att, ”om du finns Gud, då ska det och det hända”. Dessutom skulle det hända vid ett speciellt tillfälle som jag noggrant valde. Varje gång hände precis det jag krävde…. hm hm. Men jag viftade bort det som tillfälligheter, påminde mig själv om hur jag hade blivit behandlad tidigare. Kände mig hård där. Hade jag gjort fel….Skulle jag be om förlåtelse? Vem bör väl förlåta vem?

Jag gick till kyrkan en söndagkväll och pastorn där, helt okänd för mig, sa att han hörde från Gud att någon hade svårt med förlåtelse. Han sa: ”Du som inte kan förlåta den orätt du mött, ta emot Jesu kärlek och låt den förlåta genom dig”. Hoppsan!!! Skulle jag det?! Det blev så, precis så. Jag släppte in Jesu kärlek in i mitt liv och det mörka försvann, och ilskan mot människor försvann.

Gud var där som han säkert alltid hade.varit!  Fick åter komma med i församlingen efter 33 år. Det blåste lite nya vindar om hur en kyrka kan styras och sånger kan sjungas. När Lifecenter startade år 2000 gick jag med i den församlingen. En härlig, öppen kyrka med stor kärlek för människor. Själv har jag fått möta så mycket kärlek här.

Min älskade Kurt blev svårt sjuk för några år sedan. Han fick ta emot Jesu kärlek bara en vecka innan han flyttade till himlen. Det blev åter en tid av stora förändringar för mig. Förutom sorg och ensamhet sålde jag mitt hus, köpte lägenhet och flyttade till stan. Idag är jag så tacksam till Gud som är så nära mig hela tiden och min kyrka som jag får vara en del av och som inte är långt borta utan nära.

Hälsningar från Ingebritt Larsson

Ulrica Stenstrand
Den blomstertid nu kommer.

I juni 1984 tog Per-Johan och jag studenten på Chapmanskolan i Karlskrona. Redan då hade vi varit tillsammans i flera år och redan på den tiden var vi exakt lika gamla så naturligtvis tog vi studenten ihop för vi var ju ihop 

Min pappa Göran, som hade åkeri, hade fixat en stor lastbil där vi (och flera av våra kompisar från kyrkan) stod och vrålade av glädje. Faktum är att PJ hade åkt in i lumpen några veckor innan vi tog studenten så han fick ”permis” för att sluta skolan. Ja, så kunde det vara på den tiden.

Studentdagen är en glädjens dag på så många sätt. Vi hade fantastiskt roliga år på gymnasiet, jag minns de åren med ett stort leende inombords.

PJ gjorde sin värnplikt under 10 månader och jag åkte till Bryssel för att plugga franska, jag skulle ju bli missionär i Afrika var tanken. Jag blev ”missionär”, men inte i Afrika utan i Bästerås och här talar de flesta svenska  Av min franska från Brysseltiden minns jag inte så mycket, men även det var en fantastisk tid. Jag gick till Internationella Frälsningsarmén och bodde även på deras pensionat under de månaderna. Och så fick jag hälsa på dåvarande påven. Tänk hur det kan bli!

När våra barn studenten fattade jag först ingenting. Va?! Har vi så stora barn? Det känns som om de började i första klass igår. Men faktum är (och det är ganska skönt) att de växer ur varje stadie så när de väl tar studenten känns det naturligt. Samma sak när de flyttar hemifrån och gifter sig. Är allt rätt så känns det gudagivet naturligt.

Men tänk ändå att vårt lärande när det gäller Livet aldrig tar slut. Jag är så otroligt imponerad när jag nu på nära håll än en gång får följa ett litet barn, vårt barnbarn Ingrid. Här under våren har talet kommit (lite grand, och ”tolk” behövs, men ändå!), hon tar för sig och ber aldrig om ursäkt. Hon älskar Livet och alla dess medpassagerare, vilken skön inställning! Undrar just när den inställningen tar slut  Tänk om vi alla sprang in på våra arbetsplatser, skolor eller kyrkor av glädje och under jubel! DET vore en syn att skåda.

Den här veckan och nästa vecka börjar sommarlovet för många barn och ungdomar. Jag önskar er verkligen en fantastisk sommar med mycket sol, glädje, bad, kanske har du ditt första sommarjobb – då kommer du lära dig mycket om arbetslivet. För vårt lärande tar aldrig slut även om du slutat skolan, det har bara börjat.

Du som är nybakad student – gör vad du kan för att springa in i framtiden med glädje och med en skön inställning att alla vill dig väl, för det vill de flesta. Du kommer möta så många härliga människor, och en del besvärliga. Men de besvärliga kommer också lära dig mycket, alla vi möter lär oss något. Och glöm för allsin dar inte att ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det”.

Res och se världen om du vill, gör inte det om du inte vill. Känn ingen press, låt utbildning och framtid växa fram inom dig. Det kommer landa, det brukar det alltid göra. Och börjar du ”fel” utbildning, ingen fara, gör om och gör rätt. Även när du gör fel så har du lärt dig något.

”Att vara ung, ja, det är stort.

Att vara frälst dock större är,

att vara både ung och frälst,

det störst av allt i Livet är”…

…så gick en gammal sång som mina föräldrar sjöng när de var unga. Men var inte orolig när åren går. Det finns ett liv efter 30, 40, 50, 60, 80 och till och med 90, hela vägen fram tills dina år här på jorden är slut. Alla säsonger är fantastiska på sitt sätt. Men att gå med Gud är fantastiskt, att få samarbeta med Honom som skapade mig och dig är en förmån.

”Tänka fritt är stort men tänka rätt är större” (Jurist Thomas Thorild, Uppsala Universitet) Kom ihåg, kunskap tynger aldrig.

“Sjungom Studentens lyckliga dag…” HURRA! Grattis till dig som tar examen!

Hälsningar från

Ulrica – ständig student

Ulrica Stenstrand