Världens finaste Julina.

Sedan jag skrev mitt förra blogginlägg har en liten 10-årig flicka i vår kyrka flyttat hem till Jesus, Julina. Saknaden är stor hos oss alla, men naturligtvis obeskrivligt svår hos familjen som mist sin dotter och storasyster. Ibland händer saker vi inte kan förstå, det här är en sådan situation.

Julina var en riktig glädjespridare, det skriver jag inte för att hon nu är borta. Nej, hon var verkligen en fantastisk liten tjej som gick rakt in i våra hjärtan. Hennes tro på Gud var äkta, när hon bad öppnades himlen. In i det sista talade hon tro och hade glimten i ögonen trots en svår sjukdomstid under lång tid.

Hennes föräldrar har varit enastående. I det sköra och svåra tillstånd Julina varit i har hennes föräldrar kastat sig på Gud gång på gång. Varje gång vi mött dem och Julina har vi gett tröst, men vi har också fått mycket tröst. Tiden har stannat när vi mött Julina, en bibel låg alltid uppslagen och böneatmosfären var stark i sjukrummet.

Om du är nära mig får du ofta höra att vi ska ”Lyfta blicken” från våra egna omständigheter och det har Julinas föräldrar gjort gång på gång, trots det svåra de gått och går igenom.

Men nu är Julina hemma hos Jesus. Hon är i himlen. Vilket hopp!

Jag ville skriva några rader för att hedra Julina, hon var verkligen världens finaste lilla flicka. Hon blev bara 10 år, men levde varje dag starkare än många jag mött som blivit både 70, 80 eller 90 år. Trots sin unga ålder levde Julina med hög integritet, hon var generös och hade alltid glimten i ögat, ända in i slutet. Hon hade aldrig sin identitet i den sjukdom som tog hennes liv.

När vi idag talar med föräldrarna möter vi ingen bitterhet eller besvikelse. De har sin tro på Gud kvar, och de vet att Julina är i himlen, frisk, helt fri från sjukdom.

Det kan vara svårt att möta någon som har sorg. Vad säger jag? Vad ska jag göra eller inte göra? Det viktigaste är att du gör något, om du inte hittar ord, ge en kram, ett varmt leende, gör något praktiskt… undvik inte de sörjande.

Ett tips är att läsa på Svenska Kyrkans hemsida (www.svenskakyrkan.se/sorg) - där finns enkla, men konkreta och erfarna tips om sorg utifrån olika perspektiv.

Mitt eget kärleksspråk är att hjälpa någon praktiskt. På svenska kyrkans hemsida står bland annat detta:

Hjälp till i vardagen

Det finns många praktiska saker vi kan göra för den sörjande och som ibland betyder mer än ord. Ibland kan omtanke vara att erbjuda barnvakt, laga en lasagne, klippa en gräsmatta eller fråga om vi får hjälpa till genom att stötta ekonomiskt. Vi kan helt enkelt omvandla vår medkänsla till konkreta handlingar.

Vi kommer alla möta döden en dag, ibland lever vi på som om vi vore odödliga. Det är vi inte, ingen av oss.

Gör därför vad du kan för att leva utan bitterhet eller besvikelse. Svårigheter drabbar oss alla. Men ”det är inte hur vi har det utan hur vi tar det”. Kanske behöver vi ibland tänka på vår egen begravning… vad kommer min familj och mina vänner säga om mig? Kommer de ens på min begravning?

Jag vill avsluta med det bibelord som var ett av Julinas favoritbibelord:

“Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny – stor är din trofasthet.”  Klagovisorna 3:22-23

“Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid för att rycka upp….” Predikaren 3:1

All uppmuntran till dig! Krama din familj lite extra idag. Dina barn är en gåva, var rädd om dem, uppmuntra dem, älska dem och framför allt be för dem. Du hinner städa, baka och renovera senare i livet. Dina barn går inte i repris, de är här och nu.

”My home is heaven. I’m just travelling through this world.”

Hälsningar från

Ulrica, saknar Julina

Ulrica Stenstrand