En lycklig 60-åring.

Lördagen den 4 mars 1989 kl 19.15 föddes vår son Robert, 30 år sedan i måndags. 30 år sedan vi blev föräldrar för första gången. Omtumlande med mycket kärlek och mycket känslor “all over the place” för att citera Prins Daniel :). Helt ”plötsligt” fick PJ och jag nya titlar, vi blev mamma och pappa.

Ett och ett halvt år senare föddes ett nytt mirakel, vår dotter Victoria kom till oss och vi fick uppleva föräldralyckan ännu en gång. Vi hade gärna fått fler barn, det var faktiskt på gång för lite drygt 20 år sedan men det lilla Livet gick tyvärr inte hela vägen. Alla har vi våra sår genom Livsresan. Var alltid vänlig vid människor, du vet aldrig vad dina medpassagerare går eller gått igenom.

Jag älskar alla dessa nya fina titlar som Livet bara ”ger” oss. Dotter, syster, flickvän, fästmö, fru, mamma, svärmor och nu sedan snart tre år tillbaka bär jag med stolthet titeln ”Fajmoj” (Farmor). Visst, jag är pastor i min yrkesroll, men att vara någons mamma och inte minst ”Fajmoj” ger Livet dess rätta värde.

Numera är PJ och tillbaka på ”ruta ett”, inga barn bor hemma längre. Många hamnar i kris, många äktenskap gungar rejält just i den här perioden. Det är väldigt lätt att glömma bort varandra mitt i småbarnsåren, skolåren och inte minst tonårssäsongen. Jo, vi är tillbaka där vi började PJ och jag, fast med erfarenheten av att bygga familj, och fortfarande gör vi det, fast på ett annat sätt. Vi blir aldrig ”av med våra barn”, tack och lov.

Jag njuter av Livet där jag är medan jag är på väg dit jag ska. Om jag inte hade njutit av varje säsong hade jag nog fått lite smått panik över hur fort livet går, men rätt använt är Livet långt nog och vi njuter av att vara precis och exakt där vi är just nu.

Det sägs att det finns inget lyckligare än en 60-åring, först då är många tillfreds med sig själva och kan fullt ut njuta av Livet. Lite trist tycker jag. Varför ska vi vänta till vi är 60 år? Inget fel med en 60-åring, men inget fel på alla de 59 år som kommer innan dess :) Och vad är det som säger att vi blir 60 år?

Jag brukar ofta säga att jag numera har fin utsikt över Livet vid den ålder jag är i nu, 53 år som jag bär med stolthet. PJ och jag kan se bakåt i våra liv, vi ser att Guds nåd och trofasthet finns där som en röd vacker tråd genom våra liv och därmed lever vi med ”Facit i hand”, vi vet att Gud är med i vår framtid också.

När vi fick reda på att vi skulle bli Farmor och Farfar köpte jag en dagbok till mitt kommande barnbarn där mina första rader i boken blev ”Idag fick vi reda på att just du skulle komma till oss, idag började jag be för dig älskade barnbarn…”.

Som farmor ser jag inte mina barnbarn riktigt varje dag, helt naturligt. Däremot ber jag varje dag för våra numera två fina barnbarn för jag ”ser ju in i framtiden” :) Jag ber för deras barndom, redan nu ber jag för deras skoltid, deras tonårstid, vem de ska gifta sig med… jag ber att Guds hand ska finnas som en röd tråd genom genom hela deras liv. Och jag ber inte bara ut i tomma luften, jag vet att Gud är trofast och Gud hör våra böner.

Älskade vännen min som läser det här. Kanske har du ditt livs värsta eller bästa säsong, oavsett vad du går igenom så kom ihåg att Gud lämnar dig aldrig. Om det känns som om Gud är långt borta så är det inte han som flyttat på sig, det är du. Gud är där han är och förblir vad han alltid varit, trofast.

Hebr 13: 8 ”Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet.” Amen.

Hälsningar från

Ulrica - lycklig 53-åring

Ulrica Stenstrand