Gästblogg av Lovisa Jansson

Hej!

Mitt namn är Lovisa, är 22 år och bor i Västerås, i mitten av Sverige. Jag har en bror, 20 år, en syster, 14 år, och två fantastiska föräldrar.

I januari 2016 gav jag mig ut på mitt livs resa och flög till Australien för att gå Hillsong College i Sydney. Det hade alltid varit en dröm att få komma dit, och nu i efterhand vet jag att det var Gud som hade lagt den drömmen i mitt hjärta, och att han gjorde en väg för att det skulle ske. Jag flyttade hemifrån till andra sidan jorden, fick lära mig att försörja mig själv, att sköta ett hushåll och ta mig överallt. När man går på Sydneys gator känner man sig så liten. Det är en hisnande känsla. Som tur är låg det campuset jag gick på, Hills, 40 minuter utanför Sydney city, och man tog några turer in dit lite då och då.

Hillsong var verkligen en fantastisk värld att vara del av. Den kulturen de har byggt upp är något som man önskar att alla människor får ta del av och uppleva. Det kärleksfulla välkomnandet när man stiger in genom dörrarna innan en gudstjänst, allt som händer på scenen, till bemötandet av människorna i församlingen...

De sade alltid att Hillsong är en liten kyrka med många människor, och det var ju sant. Det fick mig att känna mig som en del av familjen och fick kyrkan att faktiskt kännas liten.

Kyrkan är underbar, och inte minst sagt college-livet också. College är del av kyrkan, och kyrkan är del av college. Att varje dag lära mig mer om Gud, mig själv, och Guds plan för mitt liv, och att alltid få input av Bibeln, uppmuntran, och uppenbarelser, och att vara omringad av allt underbart folk som verkligen tror på en, det är något som jag kommer sakna.

Absolut fick jag hemlängtan lite med jämna mellanrum, det var ganska jobbigt i vissa perioder. Men när man vet att det är där man ska vara, så tar man sig igenom det, och man tar en dag i taget. Det dröjer inte länge förrän man upptäcker någonting att vara tacksam för och uppskatta med att vara på den platsen. Jag hade som inställning från första början att Sydney bara var för en säsong. Jag kände verkligen på mig det, och det blev mer och mer klart för varje år att jag inte skulle stanna en längre tid. Det blev att göra de tre åren av college och sen bege sig hemåt till fina Västerås och Sverige.

Varje säsong i livet har syfte. Var du än befinner dig, så har Gud en mening med att ha just dig där, även om det bara är för en säsong. Det kommer säsonger då vi behöver ligga lågt, ta det lugnt och vila upp oss, och sen kommer det säsonger där vi får skörda. Men underskatta inte den säsongen du är i just då.

Min nästa säsong började med ett nytt kapitel - att flytta hem till mamma och pappa, och med att ha en sådan kyrka som Lifecenter Church att kalla hem, kunde det inte ha blivit bättre. De har välkomnat mig så fantastiskt, och jag är så tacksam för att jag kan hoppa på allt som händer i kyrkan direkt, och att de har ett sånt driv och momentum. Jag är mer taggad än någonsin på att fortsätta denna säsong i livet, hur den nu kommer att se ut, och göra det Gud har för mig så bra som bara han kan genom mig.

Om tio år hoppas och ber jag att jag är gift, har två barn, jag bor i Sverige eller Norge och jobbar med mitt drömyrke, där jag kan använda mina språkkunskaper, vilket är mitt stora intresse. Hela familjen är starkt insatta och investerade i den lokala kyrkan. Vi har hela släkten nära både geografiskt och relationsmässigt.

Men fram tills dess ska jag ut på äventyr med Jesus.

Fina människor, framtiden är ljus!

Varma kramar,

Lovisa

Ulrica Stenstrand