Jag är under vädret.

Rolig rubrik, eller hur? I de engelsktalande länderna säger de just ”I’m under the weather” när de är lite krassliga.

Veckan som gått kom ”Vabruari” tillbaka till mig. Jag blev dunderförkyld och hostar konstant, men är nu på bättringsvägen. Tack och lov!

Hur som helst så blev jag sängliggande några sega, trista dagar, vila är den bästa medicinen. Och att dricka mycket vatten. Jo, jag gick till doktorn också för att kolla upp hela mig. Men den viktigaste doktorn i mitt liv är min bror Stefan som mer eller mindre räddat livet på vår familj många gånger genom åren. Rikedom! Inte minst när barnen var små, gode värld. Vi kunde ringa mitt i natten när de var rejält dåliga. Du är en klippa käre Stefan!

Mitt i allt mitt hostande under veckan började jag känna mig lite ynklig och ensam. Inte så konstigt. Jag var ynklig och ensam. Ingen ska vara med mig just nu :) Håll dig på behörigt avstånd för din egen skull. Jag är inget roligt sällskap och inte rolig att titta på heller. Mina studiecirklar under ögonen har gått några extra varv och inte har jag mycket färg på kinderna heller. En snögubbe har mer färg än vad jag har i ansiktet. Idag vinner jag ingen skönhetstävling direkt.

Tänk vad lätt det är att fel tankar kommer in i våra huvuden när vi är lite ”avsidestagna”, det vill säga vi kan inte vara med på allt just nu för vi har en liten bacill som stökar i kroppen. Isolering är farligare än själva sjukdomen i sig.

”Den friske kan ha många önskningar, den sjuke bara en - att bli frisk”. Under veckan har jag tänkt på alla tappra människor som har kroniska sjukdomar, människor med funktionsnedsättningar, och alla små barn som är sjuka. Vilka små hjältar de är!

Det är lätt att ta hälsan för givet fram tills man drabbas av en liten förkylning. Jag tror det är bra med en tankeställare då och då. Tacksamheten väller fram inom mig ännu en gång. Vi kan ha mycket åsikter om sjukvården, men den finns där och tala om hjältar. All denna sjukvårdspersonal som möter sjuka patienter varenda dag. Människor som jobbar inom vården (och skolan!) är värda all respekt och beundran. Ta dem inte för givet.

Mina älskade föräldrar har ringt varje dag för att kolla hur det är med deras ”lilla Pia”, jag blir väl aldrig stor :) ”Vi ber för dig.” säger pappa innan vi lägger på. Också rikedom!

Ja, jag har verkligen inte känt mig som ”Superwoman” de här dagarna, långt därifrån. Och det är helt ok. Det kommer andra dagar. Snart är jag frisk igen.

Det bästa är att Gud är med alla dagar. De dagar då vi ligger på topp, Livet är bara fantastiskt och så de dagar som den här veckan blev för mig, sjukdom och elände.

Matt 28: 20 ”Och jag är med er alla dagar intill tidens slut”.

Tack Jesus.

Hälsningar från

Sjukstugan genom Ulrica

Ulrica Stenstrand