Gästblogg av Ansku Wikström.

Hej,

Mitt namn är Ann-Maria ”Ansku” Wikström. Jag är 35 år, gift med John och vi firar kristallbröllop (15 år) nu i sommar. Vi har tre fina flickor tillsammans. Jag är född på Åland och har tre syskon, varav jag är äldst i syskonskaran och jag är uppväxt i ett fint hus på landet som min händige far byggt.

Min älskade mamma mötte Jesus när jag var nyfödd och har alltid tagit mig, mina syskon och pappa till kyrkan. Än idag är jag så tacksam till henne, för alla böner hon bett och alla tårar hon gråtit. Utan henne skulle jag inte stå där jag är idag, jag hade en bra uppväxt.

Men i kyrkan hade jag inga jämnåriga vänner och i skolan hade jag svårt att prata om min tro. Jag skämdes och kände mig annorlunda, tyckte inte att jag passade in. Under mellanstadieperioden var jag mobbad. I högstadiet ville jag bara vara som alla andra, hänga med kompisar, dansa, festa och dricka. Det ledde till att jag var tvungen att ljuga för mina föräldrar. Jag sa att jag sov över hos kompisar för att kunna hänga på stan en fredagskväll. Inombords pågick en kamp och jag ville ha gemenskapen och vännerna samtidigt som jag hade min tro på Jesus.

Jag träffade John när jag precis fyllt 17 och vi gick i gymnasiet. En dag såg jag honom och bara visste att det var han som jag ville gifta mig med. Efter att vi dejtat ett halvår så vågade jag till slut kläcka ur mig att jag var frälst samt att vi inte kommer kunna gifta oss om han inte är med på tåget.

Vid den tiden var John ateist men respekterade att jag var troende. Han följde trofast med på våra ungdomsmöten och till kyrkan under ett par års tid. Himlen bombarderades av böner och John mötte slutligen Jesus i Södermalmskyrkan när vi var där på ungdomskonferens våren -01. En fantastisk upplevelse. Samma år på hösten gick vi Livets Ords bibelskola. Detta var den bästa grunden för vårt framtida äktenskap. Efter bibelskolan flyttade vi till Västerås. Vi kände oss kallade till staden. Sion var en församling i Västerås jag besökt vid en missionsresa under bibelskolan. Där kände vi oss direkt som hemma. Många av vännerna från den tiden kommer vi ha för resten av livet. Jag började plugga till sjuksköterska och John till lärare. Sommaren -03 gifte vi oss i Mariehamns kyrka på Åland och fick äntligen flytta ihop i vår tvåa på Vallby i Västerås.

Hösten efteråt blev det splittring i Sion och ca 30 personer valde att lämna tillsammans med pastorsparet. Under ca ett halvår strövade vi runt och hyrde lokaler för varje söndag. Sen fick vi höra om församlingen Lifecenter som delade vår vision. Det var fantastiskt att kliva in i en större gemenskap och som hade så stora och fina lokaler och så många underbara människor. Vi välkomnades med öppna armar. Detta kom att bli vår lokala församling som vi valt att plantera oss i, att stötta och bygga. Jag tror att det finns en välsignelse i att stanna kvar, att kämpa och att rota sig. Ett träd med starka rötter tål vindpustar.

Varför Västerås? Varför väljer vi att stanna kvar? Svaret är enkelt: LIFECENTER. Jag älskar att bygga kyrka med Ulrica och Per-Johan. Ni är fantastiska förebilder. Jag har äran att arbeta nära Ulrica i hennes Sisterhood-team. Jag älskar att se kvinnor samlas, be, prisa Gud och uppleva en livsförvandling. Min dröm och bön för framtiden är att ge mina tre prinsessor en trygg och stabil tillvaro och en framtid i en kyrka som älskar nästa generation. Jag vill se dem ära Gud, leda lovsång, be för sjuka och vittna om hans mirakler runt om i världen och att de skall nå längre än jag och John vågat drömma.

Ords 22:6 ”Led den unge på den väg han bör gå, så följer han den även som gammal”.

Hälsningar från

Ansku Wikström