Maktens korridorer

Tänk vad mycket som kan hända på en vecka.

Kvällstrött som jag alltid varit gick jag och la mig i söndags kväll innan vi visste valresultatet… som vi väl alla trodde skulle komma under kvällen. Men icke! I skrivande stund vet vi fortfarande inte hur framtiden kommer formas politiskt i vårt vackra avlånga land.

Naturligtvis pågår enormt mycket bakom kulisserna och i ”maktens korridorer” försöker säkerligen våra politiker hitta en bra och förhoppningsvis sund lösning. Men det kan inte vara lätt. Gode tid, historiska dagar vi lever i. Valet 2018 gick rakt in i historieböckerna tror jag minsann.

Det var ett viktigt val i söndags, väldigt viktigt. Men faktum är att vi väljer mycket, stort och smått, varje dag. Det är till och med ett val att gå upp ur sängen varje morgon, att möta våra medpassagerare med ett leende och försöka göra våra dagar till just vad de är - en gåva.

Under veckan som gått har vi också varit på begravning, en släkting till min PJ dog i cancer, 48 år gammal. Hans val hade definitivt varit att kunna leva vidare, han var gift och hade sex barn, den yngste bara sju år gammal. Hela hans stora familj, om de kunnat välja, hade naturligtvis valt att ha sin make och pappa kvar i livet.

Ibland är det som att Livet väljer fel val åt oss. Varför blir det så? Var finns Gud i de riktigt svåra och tunga dagarna?

Under begravningen i veckan var det som att tiden stod still en stund, samma känsla som de två gånger vi fått barn. Men tiden står aldrig stilla, Livet går alltid vidare trots tunga dagar och ögonblick som vi gärna velat vara utan. Ibland får vi inte välja, Livet knackar inte på och frågar om vi ”vill ha en jobbig dag?”. Ibland ger oss Livet otroligt tuffa utmaningar.

Sanningen är att Gud finns alltid där, även om det inte känns så. Men våra känslor är inte fakta, vi kan inte bygga våra liv på våra känslor, då kommer vi inte vidare.

Ibland har jag inga svar när människor går igenom svåra saker i Livet. Jag försöker inte ens svara, ord känns futtiga och små, då väljer jag att lyssna, se människor i ögonen, visa kärlek, ösa uppmuntran och ”bara vara”. Ibland kan vi inte göra mer. Men Gud kan.

Psalm 23: 4

”Även om jag vandrar i dödsskuggans dal

fruktar jag inget ont,

för du är med mig.

Din käpp och stav de tröstar mig.”

Faktum är att Gud är med genom Livets alla dagar. Det valet gjorde jag som liten flicka och det står jag på Livet igenom. När Livet går sönder och brister, då bär Gud oss igenom den mörkaste av dalar. Vilken trygghet!

”We know not what the future holds, but we know who holds the future”.

All uppmuntran till dig idag!

Hälsningar från

Ulrica - ständig väljare