Ombytta roller.

Förra helgen var vi och hälsade på några gamla vänner till oss, Anneli och Andreas Frankner. Om du slår upp deras namn i en ordlista så är jag alldeles säker på att det står ”hjältar” som förklaring till vilka de är. Vi har känt familjen Frankner i 25 år, i ur och skur, i moll och i dur… hur de tacklar Livets upp- och nedgångar, bygger kyrka, bygger stor familj, jobbar stenhårt i den vackra staden St Petersburg i Ryssland.

Både Anneli och Andreas har personligheter som lyser upp ett rum när de kommer in. Rikedom att ha (lång)variga vänner som det härliga paret.

På söndag är det Första Advent, helt otroligt vad tiden springer iväg. Advent betyder ”Ankomst” och vi räknar ner veckorna till ännu en jul. Visst är det mysigt? Tänk ändå att ett enda ljus kan lysa upp och göra Livet så mycket härligare så här när ljuset ute knappt visar sig :)

Jag funderar mycket på allas våra olika personligheter. En del ser ut som att de svalt ett åskmoln och delar “glatt” med sig av sin ilska till världen runt omkring. Det är inte vackert när bitterhet fått slå rot i våra liv.

Igår var jag hos doktorn, det är bra att kolla upp hälsan lite då och då. Doktorn var en dam i 60-årsåldern, en ilsken liten sak. Varför hon var arg fick jag inte grepp om, hon kallade sig själv ”Tant Amper”, enligt henne själv säger en sådan ”Tant” rätt ut vad hon tycker och tänker utan att förstå att hon ibland sårar de människor hon möter, i hennes fall många patienter. Jag kan väl säga att det var Guds omsorg att jag har ett starkt psyke när jag mötte henne, annars hade jag känt mig golvad.

Jag hade tid tidigt på morgonen men denna doktor ”Amper” hade både dålig morgonhumör, middagshumör samt kvällshumör lät hon hälsa när jag klev in på hennes mottagning. Allt jag gjorde var fel och det lät hon mig veta också lite beskt sådär med blicken stirrandes på mig.

Men jag har några lager skinn på näsan vid det här laget så jag blev inte golvad. Jag var ju där för att få hjälp men uppenbarligen behövde ”Amper” också hjälp. ”Varför är du så arg?” frågade jag med min mildaste stämma. ”Du skrämmer ju dina patienter… sannolikheten att någon kommer hit och får fyskisk hjälp är stor, men psykiskt mår ingen bättre direkt efter en konsultation med dig.”

Efter några ”meningsutbyten” hit och dit tyckte jag hon skulle byta namn till ”Ampere” som har med ljus att göra istället. ”Det är ju Första Advent på söndag”, sa jag. ”Tänk om du skulle lysa upp ditt undersökningsrum istället för att man möts av ett åskmoln så fort man öppnar dörren? Bara ett förslag…”

”Amper” började gråta, och enligt henne själv hade inte gråtit på flera år. Helt ”plötsligt” bytte vi plats doktorn och jag, det blev ombytta roller :) Hon blev hon min ”patient” en liten stund och berättade om sitt liv. Jag berättade om min tro på Gud som bär genom allt, precis allt. Nu ska jag inte berätta mer om hennes historia här, för precis som doktorn så har jag tystnadsplikt, men samtalet slutade bra och vi har bokat ett återbesök… för henne att komma till mig.

Glöm inte bort att komma ihåg att du själv har ansvar för din egen personlighet. Det är dags att tända första ljuset på söndag, det är första advent ännu en gång. Varför inte vara en sådan som lyser upp ett rum när du kommer in istället för att det blir ljust när du går därifrån? Bara ett förslag. Du avgör själv.

”Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är.

Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här…”

Adventshälsningar från

Ulrica - tillfällig doktor

Ulrica Stenstrand