Gästblogg av Inga Wikström

Jag och min man Sven Wikström har nyss kommit hem från en resa i Schweiz. Svens syster och svåger bor där och vi har vandrat med dem i Alperna, riktigt härligt och avkopplande!

Senaste gången vi vandrade med dem i Alperna var juli 1993, alltså för 25 år sedan. Då var våra barn 7 respektive 10 år. Det blev att jag reflekterade över hur det var då, hur fort livet går och hur livet var just då, för 25 år sedan.

Per-Johan och Ulrica flyttade till Västerås det året (1993) och det var också Per-Johan som döpte vår dotter Mathilda året efter, i januari 1994. Det har ju hänt så jätte mycket under de 25 sista åren. Jag är så tacksam för vad familjen Stenstrand har betytt för oss som familj och också för den här staden Västerås. Vi är så tacksamma att vi tog steget år 2000 och var med i starten av Lifecenter. Det har vi aldrig ångrat och jag är extra tacksam att vi är kvar efter 18 år och att vi får vara med och se allt underbart som Gud gör nu i Västerås och ser verkligen fram emot en stor väckelse som ska skaka staden Västerås.

Jag och Sven är så tacksamma för våra två barn och deras respektive och våra fyra fantastiska barnbarn. Det är ett mirakel att de finns. Länge såg det såg inte ut som Sven och jag skulle få några barn alls…

Vi var gifta i fem år innan Martin föddes 1983 och efter det föddes Mathilda 1986. Det var mycket sorg och många tårar under tiden innan våra barn kom till oss.

Vår längtan efter barn gjorde att vi ställde oss också i adoptionskö. I maj 1982 var det en ungdomskonferens i Göteborg, Sven och jag reste dit. En pastor som heter Stanley Sjöberg predikade om TRO. Efter första Gudstjänsten gick vi fram för förbön, gråtande berättade jag om vår längtan efter barn. Vi fick förbön av en annan Pastor, Sven Ahdrian, och efter förbönen sa han: ”Har Gud lagt ner en sån stor längtan efter barn så ska han också ge bönesvar”. Han berättade också om ett ungt par som han bett för som fick barn precis ett år efter de fått förbön, det kändes som en uppmuntran för Sven och mig.

Vi reste hem från konferensen fyllda av glädje och tro. Vi ringde adoptionsbyrån och gick ur kön, i tro. Och undret skedde! Ganska exakt ett år efter, den 25 april 1983 föddes vår son Martin (han var beräknad till första maj..). Den 22 juni 1986 föddes vår dotter Mathilda. Vi har alltid varit så tacksamma för våra barn och deras familjer och det bästa är att de också följer Jesus och tjänar honom. Det är så underbart att veta att Jesus alltid är med i livets alla situationer.

Jag är så tacksam att jag har fått tro på Jesus sen jag var en liten flicka och att jag fick växa upp i ett kristet hem. Allt har inte varit lätt men jag har fått uppleva så många gånger att Gud svarar på bön och att Han inte kommer försent.

Hälsningar från

Inga Wikström