Gud är trofast.

I augusti 1993 flyttade vi till Västerås, PJ, jag och våra (då) små barn. Robert var 4 år och Victoria på väg att fylla 3 år. Själva var vi blott 28 år gamla, eller unga :) Hallegosingen då.

Som jag berättat förut så var det en utmaning för mig att flytta till Gurkornas Stad Västerås, det tog lite tid att landa här - men nu har jag landat för länge sedan. Västerås har blivit Bästerås för mig, jag vill inte bo någon annanstans. Det är viktigt att landa, var du än bor. Du kan inte ”sväva” runt, du behöver rota dig och ta en stad till ditt hjärta. Älska din stad, ditt land och bygden där du bor.

Jag älskar fortfarande den stad jag är född och uppvuxen i, Karlskrona. Det är och förblir vårt smultronställe, det gör gott för själen att få några dagar vid havet med jämna mellanrum. Men adressen är i Festerås. Som sagt, vi behöver landa och tala upp och gott om den stad vi bor i.

För mig var det väldigt utvecklande att flytta. Min värld blev snabbt större. Eftersom vi kom från den södra delen av landet tyckte jag att Västerås låg i ”Norrland”, men det gör det inte direkt :) Det finns väldigt mycket kvar ovanför gamla Vässan.

Sedan vi kom till Västerås har mycket positivt hänt med staden, och då menar jag inte bara Lifecenter även om det ”tillkom” utan att vi visste det när vi flyttade hit :) Nej, staden som en gång nästan enbart präglades av ABB och alla dess härliga ingenjörer, präglas också av småföretagsamhet idag. Det älskar jag eftersom både jag och maken är född i företagarfamiljer (jag gillar ABB också kära vänner…).

Dessutom används den vackra Mälaren på ett annat sätt numera. Det byggs stränder nästan ”mitt i stan” och så alla fina lägenheter / hus som ligger med vacker Mälarutsikt.

Västerås ligger även väldigt smidigt i landet. En timme till Stockholm, Örebro eller Uppsala till exempel och ska du flaxa ut i världen når du Arlanda på en timme. Det går också alldeles utmärkt att åka till Bästkustens Göteborg med direkttåg på 3 1/2 timme. Smidigt, eller hur?

Har du nyss flyttat? Stort GRATTIS! Du kommer möta nya vänner, nya grannar och kollegor, ny frisör, ny tandläkare… och förhoppningsvis tar du klivet och möter en ny kyrka. Har du flyttat till Bästerås så är Lifecenter en av många bra kyrkor i den här staden som skulle älska att få välkomna just dig.

Jag glömmer aldrig känslan av att vara helt ny i en stad. Kanske är det just därför det känns oerhört viktigt för mig att få nya människor att känna sig som hemma både i mitt hem och i den kyrka jag får förmånen att tjäna i som pastor.

Att komma från en annan del av landet kan vara en utmaning, tänk då om du kom från ett annat land med ett annat språk och kultur. Snacka om att känna sig ensam…

Jesus vet hur det är att komma ny, han var själv flykting. Han var tvungen att flytta. Långt bort. Han vet hur din framtid ser ut, han är redan där.

”We know not what the future holds, but we know who holds the future”.

Inte visste vi att vi skulle starta en kyrka, men det visste Gud och Han är trofast Livet igenom.

Önskar dig en riktigt bra höst! Och kom ihåg - ”Det är inte hur vi har det, utan hur vi tar det”, inklusive hösten 2019.

Hälsningar från

Ulrica - Västeråsare

Ulrica Stenstrand
Redo för hösten.

Välkommen tillbaka efter semestern, sommarlovet eller helt enkelt bara till vardagslivet igen. För - vad vore väl semestern i all sin glans om inte vardagen fanns? Det är lite som att allt börjar om från början igen, men ändå inte :) Ett helt nytt läsår ligger framför oss!

Oftast är rutiner bra för oss alla, även om semester och ledighet är mycket välbehövligt det också. Snart börjar skolorna, en ny hösttermin står för dörren. Det känns som efter maj månad säger det bara ”poff” så är sommaren över.

Under sommaren får vi (oftast) vila, möta släkt och vänner, grilla, bada, grilla igen, bada lite till och så är det väl skönt att slippa ställa väckarklockan!

När vi får vila kommer vi ofta fram till nya beslut, vi vill gärna förändra oss själva, bli en bättre mamma eller pappa, kollega, ja, bli en bättre människa helt enkelt och lyssna in oss själva lite mer så vi inte hamnar i ”ekorrhjulet” igen. Så bra! Heja dig om du tagit nya beslut.

Men du. Det viktigaste är att du lyssnat in Guds röst. Vad vill han för ditt liv? Inte vill han att du ska stressa ihjäl dig. Balansen i livspusslet hittar vi aldrig, den ligger inte ”gömd” någonstans längs med Livsresan. Jag tror vi skapar balansen i våra egna liv själva. Det som passar för dig och din familj stämmer troligtvis inte för min familj. Vi är alla olika och har olika kapacitet.

Vi har alltid (tyvärr…) haft våra föräldrar långt bort ifrån de städer vi bott i när barnen var små så vi fick ha andra (också fantastiska) barnvakter. En av de barnvakter vi hade hette Marie som själv hade fyra små barn och dessutom eget företag. Nu när jag tänker efter var det ju helt otroligt att hon dessutom tog hand om våra små, men för henne var det inga problem :) Vi är olika!

Hoppas att Livet känns bra för dig och att du är redo för hösten, en favoritårstid för mig. Det är sommaren också, och vintern och våren är ju helt fantastisk! Allt blir vad vi gör det till, även årstider.

Livet är också fullt av årstider. Många av oss har en gång sjungit med hög röst ”Sjungom studentens lyckliga dag, låtom oss fröjdas i ungdomens vår…” och du har väl hört talas om ”ålderns höst”? Nej, jag är inte där än, men kanske mina föräldrar börja komma dit… jag ringer dem varje dag, skulle gärna istället vilja besöka dem ”live” varje dag. Men det går inte. Jag bor i Västerås och de bor i Karlskrona. Men kärleken har inga avstånd säger mamma, ”relationen sitter inte i antal mil som skiljer oss” säger hon ofta. Så sant. Hon har lärt mig så mycket lilla mor.

Till slut vill jag skicka med dig några verser ur en mycket känd Psalm, kanske den mest kända någonsin. Gud vill att du ska hitta vila varje dag, inte bara på semestern. Det finns vila, skratt, glädje och frid att hämta varje dag oavsett vilken säsong du befinner dig i.

Psalm 23: 1-3

”Herren är min herde, mig ska inget fattas.

Han låter mig vila på gröna ängar,

Han för mig till vatten där jag finner ro.

Han ger liv åt min själv, han leder mig på rätta

vägar för sitt namns skull.”

Namnet Jesus är och förblir större än alla prövningar du går igenom. Amen!

”Don’t reduce God to the size of your emotions”.

Hälsningar från

Ulrica - utvilad

Ulrica Stenstrand
Det händer när du vilar.

Ja, nu är jag nog lite sen med att önska er alla en härlig sommar, men bättre sent än aldrig :)

I skrivande stund är det lite kyligare här i Gurkstaden som så här i början av juli månad som bäst håller på att förbereda för en gigantisk invasion av amerikanare, då menar jag inte människor… utan bilar.

Tusen och åter tiotusentals bilar kommer återigen till Bästerås, det är dags för 2019 års ”Power Meet” (eller om det numera heter ”Summer Meet”?). Väldigt många fina bilar, och en del annat bröte som alltid kommer med alla folkfester. De flesta sköter sig och så finns det en och annan som inte gör det, så är det alltid när många människor samlas :)

Nog om det. Jag kan berätta många roliga historier om Power / Summer Meet under de år vi bott här, men det tar vi en annan dag.

Jag tror de flesta av er som läser det här redan har semester eller också är de efterlängtade veckorna snart här. Tänk ändå att vi bor i ett land som erbjuder oss så många betalda (via våra skatter, icke att förglömma!) lediga veckor, det är en stor förmån!

För fem år sedan hade PJ och jag en riktigt låååång ledighet, vi hade (då) varit i tjänst i 30 år (nu 35 år) och behövde vila på djupet under en längre tid. Vi åkte iväg tre månader, det var välbehövligt.

Innan vi åkte fick jag 14 böcker av 14 olika personer av Thomas Sjödins fantastiska bok ”Det händer när du vilar” - jag såg nog trött ut :) Det är en riktigt bra bok som jag varmt rekommenderar. Sanningen är den att vi alla behöver vila, ta dagen som den kommer på semestern, vårda våra familjer, relationer… kanske inte göra något alls vissa dagar.

Trots att vi har så många förmåner runt oss idag lever vi mer stressat och fler är utbrända än någonsin. Psykisk ohälsa breder ut sig, speciellt bland våra ungdomar.

Oavsett om du har semester eller ej så finns det vila att hämta hos Gud i Livets alla säsonger. Det är väldigt intressant hur vi hanterar stress. En del blir stressade av lite medan andra har en oerhört hög stresströskel och då luras vi andra att tro att just de med hög tröskel inte har så mycket att göra.

Men Gud blir aldrig stressad.

”Rest is a weapon given to us by God. The enemy hates it because he wants you stressed and occupied”.

Min rekommendation under semestern är alltid att vila huvudet och dina tankar från sociala medier, bara att se andras ”perfekta” semesterbilder kan ju vara stressande. Vila är en färskvara, vi behöver få in det i vår rytm inte bara under semestern utan även mitt i vardagen. Vi är skapade att ge våra kroppar vila och sömn, det är läkande både för kropp och knopp.

Men allt handlar om rätt proportioner. Du ska inte bara vila, vi behöver arbeta också :) Det kallas för balans och alla balanserar vi olika mycket. Jämför dig aldrig med någon annan, men inspireras gärna.

Jag är då rakt ingen expert, men jag samarbetar med en som är det - Gud själv. Vill du komma tillbaka till höstupptakter utvilad och glad? Ta då tid med Honom som skapade tiden, Gud.

”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp”. Jeremia 29:11

Ha det bäst i sommar! Simma lugnt :)

Vi har Gudstjänster hela sommaren kl 11 i Lifecenter, du är alltid varmt och innerligt välkommen!

Sommarhälsningar från

Ulrica - Mrs Stonebeach

Ulrica Stenstrand
Den ultimate Gentlemannen.

Måndagen den 27 maj 2019 blev himlen berikad med en riktig Gentleman. Den dagen flyttade nämligen Sven-Ingvar Eriksson till himlen, otrolig älskad och saknad av främst sin familj men även av många vänner och den kyrka han var trogen och älskade att tjäna i, Lifecenter.

Att skriva några rader om Sven-Ingvar är inte svårt, han var nämligen den ultimate Gentlemannen med stort G. Sådana som Sven-Ingvar är sällsynta, tyvärr.

Sven-Ingvar var vår chaufför när vi skulle ha gäster i kyrkan, den uppgiften gjorde han så bra att våra gäster nästan tappade hakan. Han behandlade alla som om de vore kungar och drottningar, det skulle vi alla göra egentligen.

Under många år var Sven-Ingvar en stolt och mycket duktig polis, den tiden talade han ofta varmt om. Erfarenheten som polis gjorde att han hade ”ögon i nacken” och vi kände oss säkra när Sven-Ingvar fanns i närheten.

Han var även chaufför när våra barn gifte sig, den uppgiften skötte han så bra så jag kan gråta av både glädje och tacksamhet att de fick med just honom ”på ett hörn” på deras bröllopsdagar.

Sven-Ingvar var lojal, trogen, talade aldrig illa bakom någons rygg. Han var en mycket fin och en väldigt stilig man, vi hade gärna behållt honom här nere på jorden många år till. Den sista tiden präglades hans liv av sjukdom och jag gråter av glädje ännu en gång när jag nu vet att han är i himlen, återigen frisk, fri från den sjukdom som tog hans liv. Troligtvis kör han omkring i en fräsig sportbil och njuter av det himmelska livet.

Sven-Ingvar och hans fina fru gillade att resa. Nu har han gjort sin sista resa, det blev den himmelska destinationen och jag inte bara tror, jag vet att han njuter av sin tillvaro :)

Framför allt var Sven-Ingvar en av de allra första som gick med i Lifecenter när vi startade vår kyrka år 2000, och han blev oss trogna ända in i slutet. Vi har bilder där han står och fixar med de första stolarna… vi är många som har bilder inom oss av en leende, trofast, lojal, ständigt bedjande, stilig och alltid uppmuntrande Sven-Ingvar. De bilderna kan ingen ta ifrån oss.

Han var ett föredöme i mycket, inte minst när det gällde sin Gudstro.

Det är svårt att beskriva denne Gentleman, orden känns för futtiga och små. Inga ord kan beskriva honom, men just orden ”trofast” och ”lojal” ringer i mitt inre när jag tänker på Sven-Ingvar.

Sven-Ingvar Eriksson. Stort TACK för att vi fick lära känna dig, jobba med dig, bygga kyrka med dig. Det var verkligen en enorm förmån.

Du fattas oss Sven-Ingvar! Vila i frid. All vår kärlek till din fina familj.

”Earth has no Sorrow that Heaven cannot heal”.

Hälsningar från

Ulrica - en av Sven-Ingvars många vänner

Ulrica Stenstrand
En liten stor värld.

När jag skriver det här så har vår dotter Victoria precis kommit hem till Sverige några dagar, det är kusinbröllop imorgon (lörd 18 maj) för våra barns vackra kusin Melinda, hon gifter sig med stilige Ludwig. Släkten, (bauta)stora klanen Stenstrand samlas, det blir en stor och härlig bröllopsfest! Så roligt.

Idag fyller också vårt högt älskade lilla barnbarn Ingrid hela tre år. Älskade lilla busunge som bestämde sig för att komma till världen fem veckor för tidigt fyller år på självaste norska nationaldagen, ”syttende mai". Grattis Ingrid! Farmor och farfar älskar dig oändligt!

Att världen är liten, men ändå stor, behöver jag nog inte berätta för dig. Ibland när vi är på resande fot, på andra sidan jorden, mitt ute i ”ingenstans” är det inte ovanligt att vi stöter på någon från vårt eget land, stad eller någon vi har gemensamma bekanta med. Vi brukar bli lika förvånade varje gång. Världen är liten, men ändå är den stor.

Jag är född och uppvuxen i Karlskrona. Det är inte världens största stad direkt men det är i mina ögon en av världens vackraste städer. Läget vid havet är oslagbart!

I lilla Karlskrona växte jag upp på en ö som heter Långö, eller rättare sagt en holme till Långö som bär det gulliga namnet Lilla Pantarholmen eftersom ”stora” Pantarholmen ligger precis mittemot.

Livet har tagit mig till den stora världen, vi flyger och flaxar runt hela världen maken och jag. Jag är så tacksam! Men för egen del är det alltid lika skönt att komma hem till min ”lilla värld”. Trots att jag flyttade ifrån Lilla Pantarholmen för 33 år sedan så har jag skapat ett ny ”liten” värld där vi bor i Bästerås. Och då har vi ändå flyttat runt här i Gurkstaden huller om buller i olika stadsdelar.

Den stadsdel vi bor i numera heter Kristiansborg och den är också gullig. Jag har liksom skapat mitt eget ”Lilla Pantarholmen” här på Kristiansborg.

Stora världsmetropoler har sin charm. Men jag tror många människor hittar sitt ”Lilla Pantarholmen” mitt i det stora för att känna sig hemma.

Det finns människor med en ”stor” värld som ändå känns små och så det finns människor med en ”liten” värld som ändå känns stora. Resandet i sig gör inte din världsbild större om du inte är mottaglig för andra intryck på ett positivt sätt.

För några år sedan åkte vi till en liten ö utanför Bangkok (Koh Samet), det första vi såg var en stor skylt där det stod ”Välkommen till Svensk Fastighetsförmedling” :) På hotellet vi bodde fanns knäckebröd, kaviar och svenskt kaffe… Vi hamnade i en liten svensk värld i den stora världen.

”It’s a small world, you better behave”. :)

Nu ska min älskade PJ och jag ut och flaxa i världen några veckor. Bloggen lägger jag åt sidan. Jag ska se min man djupt i ögonen ofta och länge har jag tänkt mig :) Mitt i allt är PJ min ”lilla värld”, vår familj är min trygghet även om vi nu bor i olika världsdelar en del av oss.

Oavsett om jag är i den lilla eller den stora världen så är Gud med, i stort och i smått.

"Räkna med honom på alla dina vägar, så skall han göra dina stigar jämna." Ordspråksboken 3:6

All uppmuntran!

Hälsningar från

Ulrica - snart på resande fot

Ulrica Stenstrand
Världens finaste Julina.

Sedan jag skrev mitt förra blogginlägg har en liten 10-årig flicka i vår kyrka flyttat hem till Jesus, Julina. Saknaden är stor hos oss alla, men naturligtvis obeskrivligt svår hos familjen som mist sin dotter och storasyster. Ibland händer saker vi inte kan förstå, det här är en sådan situation.

Julina var en riktig glädjespridare, det skriver jag inte för att hon nu är borta. Nej, hon var verkligen en fantastisk liten tjej som gick rakt in i våra hjärtan. Hennes tro på Gud var äkta, när hon bad öppnades himlen. In i det sista talade hon tro och hade glimten i ögonen trots en svår sjukdomstid under lång tid.

Hennes föräldrar har varit enastående. I det sköra och svåra tillstånd Julina varit i har hennes föräldrar kastat sig på Gud gång på gång. Varje gång vi mött dem och Julina har vi gett tröst, men vi har också fått mycket tröst. Tiden har stannat när vi mött Julina, en bibel låg alltid uppslagen och böneatmosfären var stark i sjukrummet.

Om du är nära mig får du ofta höra att vi ska ”Lyfta blicken” från våra egna omständigheter och det har Julinas föräldrar gjort gång på gång, trots det svåra de gått och går igenom.

Men nu är Julina hemma hos Jesus. Hon är i himlen. Vilket hopp!

Jag ville skriva några rader för att hedra Julina, hon var verkligen världens finaste lilla flicka. Hon blev bara 10 år, men levde varje dag starkare än många jag mött som blivit både 70, 80 eller 90 år. Trots sin unga ålder levde Julina med hög integritet, hon var generös och hade alltid glimten i ögat, ända in i slutet. Hon hade aldrig sin identitet i den sjukdom som tog hennes liv.

När vi idag talar med föräldrarna möter vi ingen bitterhet eller besvikelse. De har sin tro på Gud kvar, och de vet att Julina är i himlen, frisk, helt fri från sjukdom.

Det kan vara svårt att möta någon som har sorg. Vad säger jag? Vad ska jag göra eller inte göra? Det viktigaste är att du gör något, om du inte hittar ord, ge en kram, ett varmt leende, gör något praktiskt… undvik inte de sörjande.

Ett tips är att läsa på Svenska Kyrkans hemsida (www.svenskakyrkan.se/sorg) - där finns enkla, men konkreta och erfarna tips om sorg utifrån olika perspektiv.

Mitt eget kärleksspråk är att hjälpa någon praktiskt. På svenska kyrkans hemsida står bland annat detta:

Hjälp till i vardagen

Det finns många praktiska saker vi kan göra för den sörjande och som ibland betyder mer än ord. Ibland kan omtanke vara att erbjuda barnvakt, laga en lasagne, klippa en gräsmatta eller fråga om vi får hjälpa till genom att stötta ekonomiskt. Vi kan helt enkelt omvandla vår medkänsla till konkreta handlingar.

Vi kommer alla möta döden en dag, ibland lever vi på som om vi vore odödliga. Det är vi inte, ingen av oss.

Gör därför vad du kan för att leva utan bitterhet eller besvikelse. Svårigheter drabbar oss alla. Men ”det är inte hur vi har det utan hur vi tar det”. Kanske behöver vi ibland tänka på vår egen begravning… vad kommer min familj och mina vänner säga om mig? Kommer de ens på min begravning?

Jag vill avsluta med det bibelord som var ett av Julinas favoritbibelord:

“Men Herrens nåd tar inte slut, hans barmhärtighet upphör aldrig. Varje morgon är den ny – stor är din trofasthet.”  Klagovisorna 3:22-23

“Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid för att rycka upp….” Predikaren 3:1

All uppmuntran till dig! Krama din familj lite extra idag. Dina barn är en gåva, var rädd om dem, uppmuntra dem, älska dem och framför allt be för dem. Du hinner städa, baka och renovera senare i livet. Dina barn går inte i repris, de är här och nu.

”My home is heaven. I’m just travelling through this world.”

Hälsningar från

Ulrica, saknar Julina

Ulrica Stenstrand