När jag hickar hoppar hela Västerås och byter plats på Sverigekartan. Min hicka är bedrövelsens bedrövelse och kommer när jag minst av allt vill att den kommer. De som inte hört min hicka blir rädda och undrar om jag håller på att få en hjärtattack. Är det så illa? Nej, det är värre. Svårt att beskriva med ord. Hickan måste upplevas.

Konstigt nog börjar jag inte hicka när det “passar”, när jag är hemma själv i godan ro. Nej, naturligtvis ska jag börja hicka offentligt, gärna i ett allvarligt samtal. Mitt i hickandet börjar jag skratta eftersom jag gör “läten” som inte låter som mina egna, jag känner inte ens igen mig själv. Och ju mer jag skrattar, desto mer hickar jag.

Min stackars familj himlar med ögonen, stönar och suckar och undrar när hickan ska gå över denna gång, ja, säg det den som kan. Inte jag.

Ibland händer saker i livet man inte har någon kontroll över, som mitt hickande, det går inte att hejda. Det är långt ifrån varje gång som alla i min närhet skrattar åt mitt hickande, och det kanske är långt ifrån varje gång du skrattar när något tokigt händer som du inte kan kontrollera, för det är ju pinsamt. Du låter, du syns och märks för du har gjort bort dig.

Har du gjort något tokigt inför många människor och kanske du känner att du fick en stämpel som inte går att ta bort hur du än försöker? Mitt tips är - bjud på det! Berätta om ditt misstag, det tokiga som hänt eller som du gjort, det är ju ditt vittnesbörd som troligtvis andra människor redan sett och hört och kanske själva kämpar med. Ett vittnesbörd om hur härligt och besvärligt livet är berör alltid människor. Jag är alltså inte ensam att kämpa, att göra bort mig, att ha det besvärligt ibland?

Kraften i ett vittnesbörd, att tala ut de ord, den situation man går igenom är oslagbar och berör många på djupet. Att sätta ord på det man går igenom är viktigt. Dina ord gör att du växer som människa, du får ett större perspektiv och inser att du är inte ensam i din kamp eller din glädje.

Livet är både härligt och besvärligt, det kommer vi inte ifrån...

“Never think life is not worth living or that you cannot make a difference. Never ever give up.”

Hälsningar från
Ullerickhicka

I grund och botten är jag en väldigt blyg och tillbakadragen människa. Jo, jag kan vara social och trevlig nu på äldre da’r :) Men inom mig ligger en känsla av att “inte ska väl jag stå här och ta plats?” De som känner mig väldigt väl kan fortfarande se den blyga sidan lysa igenom... men den börjar tona bort mer och mer. Snart är den ett minne blott!

Just den känslan, att vara blyg, har jag jobbat med hela mitt liv. Och jag tror att många med mig jobbar med känslan av att bli sedd och hörd, att bli bekräftad för den som jag är, ingen annan.

Mitt namn är Ulrica Stenstrand, och precis som mitt namn så är jag Ulrica före Stenstrand. PJ och jag har varit gifta i snart 26 år, varit tillsammans i 31 år (!) och vi är “ett” på alla områden, men jag är fortfarande en egen person med en egen hjärna, eget hjärta och en egen personlighet. (PJ och jag är födda samma år, har nästan samma födelsedag, men vi är inte tvillingar...) Jag älskar PJ för den han är och jag vet att han älskar mig för den jag är.

Att förstå vem man är, hitta sin personlighet, sin egen identitet, kan ta tid för en del och för andra är det självklart när de tar första andetaget som nyfödd. Vi är alla olika och har haft olika förutsättningar.

Att hitta sig själv blommar ofta ut i tonåren, alla har vi gått igenom tonårsperioden mer eller mindre lyckat. När man en vacker dag helt plötsligt blir tonårsförälder kan det nästan vara lika omtumlande och förvirrande som att få en bebis. Skillnaden är dock att när du blir tonårsförälder kommer ingen och gratulerar dig. Det kanske vi skulle göra?

För min egen del kan jag berätta att Ulrica Stenstrand samarbetar med Gud själv som lägger ner av sin personlighet och sina tankar i mig, det gör att jag utvecklas på rätt sätt hela livet. Du kan också göra det! Varför? Jo, för då, bara och endast då, kommer du till din fulla rätt, då blommar din personlighet ut på livets alla områden som det är tänkt att just du ska vara. Svindlande, stor, men sann tanke!

Du är unik, ett original, fortsätt vara det. Världen är redan full av dåliga kopior. Vad vore väl världen i all sin glans om inte just DU fanns?

Glöm aldrig att ingen kan ge dig bekräftelse på det sätt som Gud kan, ingen kan se på dig med så kärleksfulla ögon och samtidigt viska i ditt öra “Du är en prinsessa - jag älskar dig för den du är”.

Tänk att det flyter “blått” blod i mina ådror :)

“Be yourself. An original is always worth more than a copy”.

Hälsningar från
Ulrica - ett stort original